Humorvännerna som lockade Sverige till skratt

Till sin hjälp har Magnusson privata familjefilmer, klipp ur klassiker som "Att angöra en brygga", "88-öresrevyn" och Lindeman-sketcher. Gamla tv-intervjuer med Hasse Alfredson och Tage Danielsson, som gick bort 2017 respektive 1985, varvas också med nygjorda intervjuer i humorduons lilla skrivstuga, som fortfarande står i Vitabergsparken i Stockholm.

Politiker som Ingvar Carlsson (S) och Anders Björck (M) medverkar och minns den betydelse som Hasse och Tage hade, som underhållare men också som röster i folkhemsdebatten. Med tiden blev de en verklig maktfaktor. Med i filmen finns tv-klipp då Tage Danielsson läxar upp statsminister Olof Palme inför den stundande kärnkraftsomröstningen.

En pikant sekvens i filmen handlar om hur Säpo ska ha haft Tage Danielsson under bevakning, på grund av hans "vänsterextrema" aktivism.

Den politiska dimensionen av Hasse och Tages gärning är en viktig del av den nya dokumentären "Hasse och Tage – en kärlekshistoria", som får biopremiär 6 september. Men för Jane Magnusson var ett minst lika trängande motiv till att göra filmen att hon fruktade att de två gamla humorgiganterna helt enkelt börjat falla i glömska.

– Och om man glömmer bort dem så glömmer man också gradvis bort det Sverige som de var verksamma i, det där nästan magiska sagolandet där allt skulle bli bättre och bättre.

Jane Magnusson, vänster sedan unga år, och hennes pappa, som var moderat, bråkade om det mesta men när Hasse Alfredson improviserade fram en Lindeman-sketch så kunde de skratta ihop.

– Jag tror att det var viktigt för Sverige att man skrattade tillsammans. Just nu känns det som att vi mest bara kan hata tillsammans. Det kan ju aldrig vara en bra utveckling. Alla har så fruktansvärt kort stubin. När Hasse och Tage var verksamma kunde jag ju se hur mina föräldrar och alla runt omkring höll på med något slags samhällsbygge, som vi nu har monterat ned.

Framför allt är filmen en fin redogörelse av de två sinsemellan olika männens vänskap. I en ömsint bildserie tittar Tage på Hasse på ett sätt som värmer rakt igenom bioduken.

– Ja, Tage älskar verkligen Hasse. Och Hasse älskar Tage. Det är ju så sorgligt att Hasses pappa dör när han är ung. Och sedan kommer den här nya fadersfiguren in i hans liv, Tage, och sedan dör han också. Stackars Hasse.

Båda männen bär på sorger, vilket naturligtvis färgar tonen i filmen. I Hasse Alfredsons fall handlar det också om förlusten av sonen Mats, som dog i en olycka i hemmet bara fem år gammal.

– Jag brukar säga att jag har gjort en rolig film om en dysterkvist och en dyster film om två roliga snubbar, säger Jane Magnusson och syftar på fjolårets film om Ingmar Bergman, som hade galapremiär i Cannes och vann pris för bästa europeiska dokumentär på European Film Awards.

– Med Bergman var det nästan bara konflikter och han behandlade folk illa men han gjorde fantastisk konst. Men tittar man på Hasse och Tage så gjorde de också fantastisk konst, utan att få folk omkring sig att må dåligt. Det är bara att beundra och dra lärdom av.

TT: Hur är du själv att jobba med?

– Förfärlig! Ingen vill jobba kvar. Det är dåligt. Som tur är har jag ett litet gäng som vill jobba kvar, som min fantastiske redaktör Henrik von Sydow. Vi är en fin och konstig liten arkivfilmsfamilj.