Kriminalvården risas för isolering av häktade
Chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Rynning säger att hon är "mycket kritisk mot att Kriminalvården inte har gjort mer" för att lösa problemet med häktade som hålls isolerade, det vill säga de som saknar meningsfull mänsklig kontakt under mer än 22 av dygnets timmar.
– Internationella organ nämner att isolering kan leda till sömnlöshet, förvirring, hallucinationer och psykoser. Risken för att drabbas av sådana svårigheter ökar ju längre isoleringen pågår. Men det kan också ta sig rent fysiska uttryck, säger Rynning.
"Helt oacceptabelt"
Kriminalvårdens årsredovisning för 2018 visar att 83 procent av dem som var häktade med restriktioner, till exempel att de inte fick läsa tidningar eller träffa andra fångar, hölls isolerade. Bland dem som inte var häktade med restriktioner var samma siffra 33 procent.
– Det här är alltså intagna som egentligen ska få vistas tillsammans med andra intagna, men i stället blir de isolerade. Det är naturligtvis helt oacceptabelt, säger Rynning.
Chefsjustitieombudsmannen understryker dock att det är oklart hur utbrett problemet är, eftersom Kriminalvården saknar tillförlitiga metoder för att få en klar bild av hur många som hålls isolerade.
Vill se över lagen
Rynning vill att häkteslagen ses över för att göra det tydligare vad rätten att vistas i gemensamhet innebär, och införa ett tydligt regelverk för arbetet med isoleringsbrytande åtgärder. Hon efterlyser även insatser från regeringen.
– Det är Kriminalvårdens ansvar att driva en verksamhet som uppfyller lagens krav, men om man ser att man inte kan göra det, så måste Kriminalvården vända sig till den som kan påverka förhållandena mer än vad man själv förmår, säger hon.
Kriminalvården: "Prioriterad fråga"
Hanna Jarl, kriminalvårdsdirektör och stf generaldirektör för Kriminalvården, säger att myndigheten tar till sig av kritiken och att det är en prioriterad fråga att bryta isoleringen av häktade personer.
– Våra häkten är inte byggda på sådant sätt att det möjliggör för att bryta isoleringen i den utsträckningen vi vill. Det är dessutom resurskrävande ur ett personalperspektiv. Och en försvårande faktor är att vi har en extremt hög beläggning, säger Jarl.
TT: Vad behöver göras?
– Rent konkret tror jag att vi i första hand behöver ett system som hjälper oss att både planera och följa upp i vilken utsträckning som vi lyckas bryta isoleringen. Sedan behöver vi såklart, i framför allt nybyggnationer, bevaka frågan så att vi på sikt bygger bättre lokaler, säger hon.