Modernachefen: "Man får gärna vara crazy"

Det är dag tre på det nya jobbet i Stockholm. Gitte Ørskou, som just har lämnat Kunsten i Ålborg, har välkomstblommor i arbetsrummet och en svensk och en dansk flagga på bordet. Hon är betydligt mer avslappnad än på presskonferensen i juni vilket kanske beror på det starka engagemang hon mött från personalen och vänföreningen.

Moderna Museets första kvinnliga chef och överintendent sedan 1970-talet är själv född 1971. Gitte Ørskou har arbetat på danska konstmuseer de senaste tjugo åren, och varit chef respektive chefskurator på två. Däremot har hon inte varit arbetsledare utanför Danmark tidigare.

– Jag har alltid arbetat med att presentera internationell konst i Skandinavien och det är det jag ska göra här också. Internationell samtidskonst är mitt fält.

TT: Nu går du från ett regionalt museum med cirka 4 000 verk i samlingarna till ett statligt med 140 000. Vilken blir din största utmaning?

– Det är inte samlingens storlek som definierar ett museum, det är en väldigt liten del av samlingen som vi faktiskt kan visa här och det tycker jag är en stor utmaning. Vi har ju en stor fotografisk samling, cirka 100 000 verk. Vilken fantastisk skatt! Men jag ser inte att det är själva storleken som är utmaningen utan att engagera publiken genom den.

När Kunsten i Ålborg var stängt för renovering tog man ut konstverk till vanliga människors vardagsrum och bjöd in besökare. Då Gitte Ørskou presenterades som ny chef för Moderna Museet var hon tydlig med att hon ville göra museet mer tillgängligt och locka ny publik.

– Moderna Museet är Moderna Museet. Jag kommer inte med någon hemlig plan om att göra om det fullständigt, säger hon nu.

– Det som är byggt upp genom tiden är det som vi står på i dag. Det som framstår tydligt är naturligtvis den imponerande samlingen, de modiga och samhällsengagerande utställningarna och det starka och tydliga pedagogiska förmedlingsarbetet. Det är museets kärna. Med det sagt ser jag ytterligare en potential i att engagera flera lokala besökare.

TT: Har du några radikala idéer för hur det ska ske?

– Det enda som jag sagt till personalen här är att jag förväntar mig en öppen dialog. Man får gärna vara crazy, man får gärna prova nya idéer, det är viktig för mig att vi kan utvecklas tillsammans. Som museiledare vet jag att när vi törs gå nya vägar är det bäst att göra det tillsammans.

Som barn tittade hon på fotboll snarare än konst. Men Gitte Ørskou hade lyckan att få gå på danskt gymnasium under en försöksperiod då eleverna fick ha bild åtta timmar i veckan. De fick prova olika konstnärliga tekniker men också lära sig bildanalys direkt på konstmuseer där de blev satta med originalverken framför sig.

TT: Vad säger du till dem som tycker att samtidskonst är oviktigt?

– Jag vill uppmana dem att se, jag vill uppmana dem att lägga bort sina fördomar, att vara nyfikna. Samtidskonst är ju allt. Det är inte ett specifikt medium eller en särskild konstnärlig utgångspunkt. Låt oss går runt i utställningen i en halvtimme och se om den talar till oss, utan att fråga oss om det är konst, eller vad konst bör eller ska vara. Efter det kan vi talas vid.

TT: Vilken var din starkaste konstupplevelse i sommar?

– När jag såg Arthur Jafa här. Men det var inte bara det. Jag var här med min dotter som snart är 15 år. Hon tycker det är tråkigt att gå på konstmuseum och nu kunde jag nästan inte få ut henne från utställningen. Hennes ingång var musiken och hela dagen pratade vi om de svarta amerikanernas historia. Plötsligt öppnades den på ett helt annat sätt och hon förstod vilken grund Rihanna, Jay-Z och Kanye West står på, säger Gitte Ørskou.

– För mig personligen var det annars den stora Olafur Eliassonutställningen på Tate Modern, en stor retrospektiv med en konstnär som jag själv har arbetat med nästan från början – att se hur allomslutande och differentierat hans verk är, och radikalt i grunden. Han tror på att ändra vår receptionsförmåga och vårt sätt att vara medborgare i samhället. När man kommer ut från hans utställning har det hänt något.