Annons
Nyheter

KYLIE MINOGUE:Light years

Nyheter • Publicerad 16 september 2000

Australiens fem mest välkända varelser i faunan är koala, känguru, krokodil, kakadua och Kylie. Den förstnämnda är liten och mjuk, den andra har en ficka på magen och tar sig hoppande fram, den tredje är glupsk och farlig, den fjärde finns i varierande färger och kan tränas att prata, den femte är 155 centimeter hög och kan sjunga.

Kylie Minogue är utan överdrift Australiens största popstjärna ­ och räkna med att ni kommer att få höra henne mycket i höst. Den 25 september släpper hon sitt sjunde studioalbum, nu på en ny etikett ­ Parlophone. Förra skivan som kom 1998 var ett försök att, efter samarbetet med Nick Cave, slå in på en mer mognare stil. Hon laborerade en del och resultatet var långt ifrån fullgott. Nya albumet heter Light years och de som gillade den gamla Kylie kommer att älska skivan.

Annons

Förstasingeln Spinning around har redan blivit en hit och resten (i alla fall de flesta) av de 14 låtarna klockrena flippar. Det finns tydligen också ett så kallat ²gömt spår², men då måste man ha ett lösenord, hur man nu skaffar det? Kanske måste man vara med i någon fanclub eller nåt, jag vet inte.

I vilket fall som helst så tillhör Kylie inte mina personliga favoriter i vanliga fall. Jag minns dock gamla hitlåtar som Locomotion, I should be so lucky, Especially for you och Tears on my pillow med flera ­ som okomplicerade poplåtar som fastnade direkt. Dansant och glatt, precis så som en bra poplåt ska vara. På den tiden hade hon hjälp av låtskrivartrion Stock, Aitken och Waterman, som kan beskrivas som något av 80-talets Max Martin och hans Cheironpolare. Nu har välkände engelsmannen Robbie Williams och namn som Steve Anderson, Guy Chambers, Johnny Douglas och Richard Stannart hjälpt till med låtarna.

Kylie har ofta kallats ²prinsessan av pop², i rakt nedstigande led efter ²drottningen av pop² ­ Madonna. Den tio år yngre Kylie gjorde dock tvärtemot Madonna, och började med skådespeleri, innan popkarriären tog fart. Som tolv-åring debuterade hon i en australiensisk tv-serie, en roll som sedan ledde henne till såpoperan Grannar 1986, där hon blev berömd. Två år senare fick hon chansen att ge ett album. Kylie (1988), följdes av Enjoy yourself (1989), Rhytm of love (1990) och Let¹s get to it (1991). Intensiva år med mängder av hits, bland annat duetten med Jason Donovan, Especially for you. Hon sjöng också If you were with me now ihop med Keith Washington, och 1995 Where the wild roses grow, tillsammans med Nick Cave and the Bad Seeds. Året dessförinnan hade hon givit ut sitt femte soloalbum, Kylie Minogue, som för två år sedan följdes av Kylie Minogue, eller Impossible princess som titeln lyder i hemlandet.

Skivan var lite experimentell, saknade en riktig hit, även om Some kind of bliss spelades i radio en del. Kylie har därför gjort ett smart drag inför lanseringen av nya plattan ­ hon har koncentrerat sig på det hon verkligen behärskar inom musiken, nämligen dansant popmusik ­ och hon har gjort det fullt ut. 70- och 80-tal har smälts samman med dagens moderna tongångar och vips ­ disko 2000!

Det kryllar av hitlåtar och dansgolvsvältare på skivan. Singeln Spinning around har redan slagit och låt er inte luras av On a night like this, som blir nästa singel. Den är nämligen långt ifrån skivans bästa nummer. Det finns andra på kö:

Det diskotek som inte pumpar Disco Down ur högtalarna i höst är inte värda att kalla sig diskotek. Låten är en gjuten dansfavorit med ett massivt dansbeat med ett förgyllande klockspel.

Your disco needs you, skriven av Robbie Williams är en annan låt på samma tema (med överseende att Disco down handlar om att bränna ner diskot). Om inte annat så lär den med sitt New York City Boy-liknande stomp gå hem bland homosexuella, en hit likaväl. Kids är skivans rocknummer, där hon duetterar med Robbie Williams (finns även med på hans nya cd). Kylie gör också en cover: Barry Whites Under the influence of love som är helt fantastisk. Hon överraskar också med en vacker pianoballad ­ Bittersweet goodbye som är dramatisk i all sin försumbarhet. Titellåten är en 80-talare med extrema syntpålägg och Kylie Minogue i rollen som sjungande flygvärdinna.

Om ni inte har förstått det, så är albumet helgjutet, och då har jag inte ens nämnt låtar som Loveboat, I¹m so high och Please stay. Potentiella hits alla tre. Dessutom finns So now goodbye, Coochachoo och Butterfly med på skivan.

Om 15 dagar är det dags för den obligatoriska OS-avslutningsceremonin och då har Kylie lovat att sjunga inne på den väldiga olympiastadion i Sydney. Personligen tycker jag att hon är värd ett OS-guld.

Kristian Ferm
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons