Louise Hoffsten: Beatiful, but why?

Nyheter • Publicerad 20 november 1999

Det här är första plattan med egna låtar sedan Louise Hoffsten fick reda på att hon drabbats av ms.

Med boken Blues - där Louise på ett mycket personligt sätt beskrev hur insjunknandet gick till - ingick skivan med samma namn som kom ut för ganska exakt ett år sedan. Då var det de uramerikanska bluestongångarna som gällde. Svidande som aldrig tidigare.

På nya plattan har hon samarbetat med gitarristen och producenten Lasse Englund och den amerikanska bluesen har fått ett bra stänk av svensk blå vistradition, främst i form av instrumentering som fiol, marimba och vibrafon.

På det hela taget är det en lyckad symbios av svenskt vemod och amerikansk blues. Det är hur som helst det mest ödesmättade album Hoffsten gjort. Det känns både nytt och fräscht. Louise Hoffsten har definitiv funnit en egen väg på det väl intrampade bluesstråket.

Sweet poison är en titel som väl sammanfattar albumet: Vackert men samtidigt oerhört giftigt på ett moget sätt.

Anders Tapola

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.