Orbital: The middle of nowhere
Orbital luktar mystik. Skramliga trummor blandat med det senaste i syntväg, lite stråkar och en skvätt skruvad elgitarr gör tillvaron lite lättare för den kräsne techno-eller-vad-det-nu-är-fantasten. Är du inne på skrammel och flum är detta ett måste i skivhyllan, så är det bara. The middle of nowhere har allt en skiva ska ha. Några röj-låtar till förfesten. Några flummiga nio-minuter-skapelser. Lite smaplingar från gammal femtiotalsfilmer. Vad mer kan man begära?
Vilka som står bakom Orbital är, och ska vara, lite sådär hemligt och mystiskt såsom genren föreskriver. Skivomslaget säger P&P Hartnoll och Micky Mann så det får vi väl lita på. Vilka som döljer sig bakom dessa namn blir nog svårare att ta reda på. Tyskt är det i alla fall. Skivomslaget är för övrigt en trevlig historia för sig. Bara det allra nödvändigaste skrivet så pyttelitet som möjligt och ett häfte fyllt med enbart meningslösa suddiga bilder. Ska det vara underground så ska det.
Köp! Köp! Köp!