Paul Westerberg:Suicaine Gratification

Nyheter • Publicerad 6 mars 1999

När Paul Westerberg greppade gitarren och mikrofonen som förgrundsfigur i Replacements anade han säkert inte vilken musikalisk förebild han skulle bli för den alternativa musikvågen i USA. Det var postpunk, men mest av allt var det rock¹n¹ roll på mycket högt oktantal.

Westerberg har dock lungat ner sig avsevärt sedan dess, och nu släpper han sitt tredje soloalbum. Denna gång har han tagit hjälp av megaproducenten Don Was. Eller producent och producent, så mycket hörs nu inte av Was. Han har i stället haft fullt så att försöka låta Westerberg låta så enkelt som möjligt. Vissa låtar är till och med inspelade hemma i Westerbergs kök.

Det är singer-songwritern Westerberg som ska träda fram. Fuck-up folk music, kallar Westerberg själv sina alster. Och visst, han serverar stundtals starka låtar. Tretton stycken har han knåpat ihop denna gång. tonarten är mestades lågmäld och stundtals lite väl dyster. Det är en herre som varit på randen till utbrändhet av droger av diverse slag, som nu nått medelåldern och försöker sammanfatta sitt liv i musikalisk form. Ibland glimmar det till i Replacements anda som i spåret Fugitive Kind. Den sista låten, bonusspår nummer tretton, är faktiskt en hyllning till vår nordiska grannstad Köpenhamn. Mer allsångskuriosa snarare än en stark låt.

Anders Tapola

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.