Annons
Nyheter

PETER JÖBACK: Only when I breathe

Nyheter • Publicerad 23 september 2000

När fan blir gammal blir han religiös. Det är en uråldrig sanning och i och med den får vi också reda på att Peter Jöback inte är djävulen.

Från att för tio år sedan dansat in på en åttonde plats i schlager-SM, iförd lila satängkostym i påfallande frikyrklig stil, är gossen med landets i särklass bästa stämband numera förvånansvärt kaxig. Och det med all rätt. Musikalerna i London ger cred, precis som den stora genombrottsrollen i Kristina från Duvemåla (för övrigt med The Arks Ola Salo som understudy.) Som ett led i attitydförändringen har Jöback således på äldre dagar beslutat sig för att i jeansjacka och med sammetsögon slå sig in på den inte alls lika gudfruktiga popmarknaden.

Synd då att han inte gör det ordentligt när han ändå gör det. Peter Jöback mot distade gitarrer i samarbete med, säg, Jocke Berg eller Sahara Hotnights vore betydligt roligare än den inte alls utmärkande Only when I breathe. Produktionen verkar hålla grabbarna bakom Ronan Keatings soloplatta i handen. Det är sött och oförargligt. Singeln Higher är en ljuspunkt, precis som gans- ka tuffa, europoppiga Seeing Red. Annars är det mest fråga om parentesen Sandelin/Ekman och bara den säger väl i sig ganska mycket om exakt hur intressefångande det här är. Synd på en så fin kille, men ändå ett steg i rätt riktning. Vem vet, nästa gång kanske det är Dregen som skrivit låtarna.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons