Ron Sexsmith: Whereabouts

Nyheter • Publicerad 12 juni 1999

Trubaduren från Kanada botaniserar vidare i ett landskap av pur pop. Och han lyckas riktigt hyggligt.Sexsmith har en charmigt sensibel röst, ibland naivt svajig som hos Jonathan Richman. Ändå ger han sig på sångnummer i Roy Orbisons anda i till exempel Must have heard it wrong. Över alltihopa vilar ett eko av Ray Davies klassiska sommarpop från 60-talet och textmässigt är Sexsmith en minst lika god och stundtals bitter iakttagare av livets trivialiteter. I låten One grey morning lyckas han för övrigt komprimera ljudbilden från hela Beatles Sgt. Peppers. Ron Sexsmiths låtskrivande har ibland jämförts med Elvis Costellos. Har svårt att se den likheten. När Costello oftast skriver romaner och målar i olja, är Sexsmith novellist och hans pensenföring är snarare luftiga akvarelldrag.

Ett dussin poppärlor, de flesta runt tre minuter, kan göra en hel sommar om man nu kan förlika sig med Sex-smiths nästan-på-tonen-sång.

Anders Tapola

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.