Spencer: Regular de luxe
Jag förälskade mig i Spencer när de gick och vann senaste rock-SM. Tyckte att de var otroligt charmiga med sin korte sångare och tuggummipop. Priset i tävlingen var ett skivkontrakt och nu visar sig då resultatet av detta som den tyvärr ganska medelmåttiga fullängdaren Regular de luxe.
Det luxuösa har jag vansinnigt svårt att hitta. Powerpop är inte lyx på något sätt och så klart är inte Spencers bidrag till denna genre det heller. Det är däremot ganska lättnynnat, med starka melodier och fin stämsång. Bandets favoriter Beach Boys, visar sig i flera spår, men även landsmän tillika genrekollegor som Brainpool, Wannadies och Free-wheel kastar en tydlig skugga över lillebröderna Spencer.
Singeln Golden retriever har fått lysande recensioner och den är, precis som mycket annat på skivan, en söt, klatschig popdänga. Dock gör varken den, eller resten av materialet något bestående intryck. Tråkigt nog är skivan också tråkigt inpackad i ett omslag som såg sina bästa dagar omkring 92. Lite trist. Ett så här kapabelt och begåvat band borde tas bättre hand om. Med rätt skivbolag i ryggen kan nog Spencer prestera många gånger bättre än vad de gör här.