Van Morrison:Back on top
Van the man är tillbaka. Det är två år sedan förra studioalbumet. Däremellan har han hunnit släppa ett 30-tal tidigare outgivna låtar på The Philosophers Stone, som kom ut på sensommaren förra året.
The Philosophers Stone är också en av titlarna på nya plattan Back on Top. För Van Morrison söker fortfarande efter den där rätta känslan. Den som infann sig en gång framför transistorradion under 1950-talet när det bjöds på Sidney Bechet, John Lee Hooker, Muddy Waters och Mahalia Jackson.
Det är samma känsla som när tiden stannar, när allt blir ett och totalt, på samma sätt som madeleinekakans betydelse i Marcel Prousts roman På spaning efter den tid som flytt.Det sägs att Van Morrison skriver samma låt om och om igen. Det är inte alls sant. Men det ständiga temat återkommer: vad är meningen med livet?
Nu verkar det ändå som om de existentiella grubblerierna delvis har släppt, som han konstaterar i den ovanligt struttiga låten Precious Time: ²You know your only king or a day, It doesn¹t matter to which God you pray, Precious time is slipping away.²
Back on top är en ljuvlig resa i Van Morrisons musikaliska landskap de senaste 30 åren; från blues till soul, jazz och gospel.
Det är förvisso mycket förgänglighet i höstlöv som faller och en evig väntan på indiansommar, men det är länge sedan Van Morrison verkade vara så tillfreds med sig själv. En form av minitestamente av den svartaste vita rösten som någonsin vuxit upp på Irland. Det här är kort sagt hans bästa bidrag på många år.