Yvonne: My man foreverman
Okej, jag har alltid gillat Yvonne. Och nu slår de till igen. Men den här gången är det på riktigt. Efter två fulllängdskivor, en EP, tre singlar, två avhopp och ett antal skivbolagsstrul visar Yvonne att de är något att räkna med. Riktigt så här bra har jag inte hört dem tidigare. När jag säger att Yvonne är ett av Sveriges bästa band så överdriver jag inte. För Yvonne är otroligt, overkligt bra. Det här är stort.
Syntig pop med sångaren Henric de la Cours röst bakom strypta gitarrer och framför popdränkta syntar. Yvonne är brutala och ömsinta på samma gång.Jag ryser över texten på Signing off, fascineras av Lifesupporter, hoppar runt till My man foreverman och slutligen brinner jag upp under det sista och mest fantastiska spåret, Keep doing it to myself.
Det råder Yvonne-mani i Sverige och jag hoppas att ännu fler hänger på. Den här EP:n innehåller fyra bitar som ger mig allt. Perfekt känsla och stämning. För alla mina sinnen.
All min kärlek till Yvonne.