GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Släpp inte fångarna loss

”Målet med fängelsestraffet skall vara att personen kan komma ut igen som en fungerande människa – och då måste straffet vara tidsbestämt.”
Ledare • Publicerad 28 maj 2018
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det konstaterade Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson Linda Westerlund Snecker tvärsäkert i en utfrågning i Veckans Juridik. Frågan om syftet med fängelsestraff – med straff i gemen – är dock inte riktigt så enkel.

Det svenska straffsystemet har historiskt sett varit utformat för två mål: avskräckning och vedergällning. Straffen har syftat till att avskräcka allmänheten från brottslighet och att den brottsling som har tagit på sig en skuld skall sona för sitt brott genom att själv tillfogas någonting ont. Synen på vad som är tillräckligt ont respektive alldeles för grymt har skiftat över tid – men tanken med systemet har varit relativt oförändrad.

Foto: Schrøder, Tor Erik

Under den första halvan av 1900-talet började den tanken att ifrågasättas av personer som tyckte att systemet var inhumant. Den socialdemokratiske justitieministern Karl Schlyters paroll om att ”avfolka fängelserna” blev vägledande. Målet var att ersätta fängelsestraff med olika former av vård i frihet. ”Släpp fångarna loss – det är vår” på 1960-talet var inte bara en film. Det var en högst reell samhällsstämning. Dagens svenska straffsystem är fortfarande internationellt milt. Livstidsstraff är långt från livstid. Praxis är att livstidsdömda fångar kan få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff. I snitt sitter en livstidsdömd i fängelse i 16 år. Den som hittills har suttit längst satt i 34 år.

”Det är omodernt, det är ineffektivt, fungerar ganska dåligt och det är inhumant att låsa in en annan människa på en tidsperiod som du inte vet om”, sade Westerlund Snecker i intervjun. Varför modernitet i sig skulle vara en viktig princip för straffsystemet motiverades som brukligt inte.

Att det huvudsakliga målet med fängelsestraff är att brottslingar skall komma ut i samhället igen håller nog få med om. Och även om det naturligtvis finns flera sinsemellan förenliga syften med straffsystemet, är tanken att det bör ge uttryck för den allmänna rättskänslan viktig. Även prevention (allmän och individuell), rehabilitering, vedergällning och kompensation är viktiga värden.

De allra flesta av dessa syften springer ur en omtanke om brottsoffer och de laglydiga människor som riskerar att bli brottsoffer. När Vänsterpartiet och andra organisationer argumenterar för att mildra straffen talar de med hänsyn om förövarna. Men straffsystemet – fastän det naturligtvis måste vara humant, rättssäkert och proportionerligt – är inte primärt utformat för dem. Det är utformat till värn om offren.

Det är möjligt att fängelsestraff inte är det optimala för att återintroducera människor till samhället – men fyra väggar är ett väldigt effektivt sätt att hindra dem från att begå fler brott.

catarina kärkkäinenSkicka e-post