Dubbelproffset om pensionärslivet

Hur är midjemåttet som tennispensionär?

– Jag håller matchvikten. När jag först slutade tappade jag fyra-fem kilo i rena muskler, men nu har jag samma vikt som när jag spelade på touren.

Välj ett par speciellt starka minnen från alla åren runt världens centercourts?

– Davis Cup-segern i Moskva 1994 är finaste minnet, då jag och min dubbelpartner Jan Apell kom från ingenstans och lyckades vinna vår match. Tre dubbelsegrar i Wimbledon är speciellt, det märkte jag när jag själv var i London i somras.

Berätta om livet efter tennisen?

– Jag blev fullbokad direkt. Det började med tennisförbundets program för ungdomar, Next Generation. Sedan tv-kommenterade jag för Viasat och blev sommarpratare i radion vilket jag la ned mycket tid på. Det tog inte lång tid innan jag blev engagerad i Stockholm Open och Swedish Open, våra stora tävlingar.

Hur ser en vanlig dag ut i dag?

– Jag är "kontorsnisse" och arbetar mellan åtta och fem. Jag sitter i samarbetspartnern, företaget IEC:s lokaler i Stockholm, och bland mina jobbarkompisar finns allsvenske fotbollsdomaren Jonas Eriksson och entreprenören Jonas Persson. Det finns alltid något att ta tag i sedan det bestämdes att jag och Thomas Johansson ska driva Stockholm Open.

Vad är dina uppgifter här i Swedish Open i Båstad?

– Turneringschef är väl ambitiöst. Egentligen har jag ingen titel här. Jag och "Tompa" (Thomas Johansson) ska ragga ihop bra spelare med hjälp av våra gamla kontakter. Jag håller i sponsorer och relationer genom att hålla föredrag, hälsa personer välkomna, och annat. Det är tio dagars uppdrag.

Varför hoppade du av som chefredaktör för Svenska Tennismagasinet?

– Det var för känsligt. Jag satt på två stolar och skulle det bli kritik mot Stockholm Open är det bättre att den kommer från någon annan journalist.

Vill du bli Davis Cup-kapten i framtiden?

– Ett väldigt roligt uppdrag, men det ligger långt fram i tiden med tanke på mina uppdrag med de svenska tävlingarna. Jag tycker Thomas Enqvist, bra ledaregenskaper, och Magnus Larsson, med sina taktiska kunskaper, som kaptener känns bra. Hoppas att de håller på många år ytterligare.

Nu har du flyttat hem till Sverige. Hur känns det?

– Sedan två månader bor vi i Saltsjöbaden. Vi flyttade hem under en fantastisk tid i Sverige och det lär bli värre i mörker och regn under nästa halvår. Det känns bra att vara nära familj och vänner och bara för en vecka sedan blev jag morbror till en liten Ella. Nej, det jag mest saknar med Monaco är vädret och vännerna.

Håller du fortfarande på Hammarbys fotbollslag?

– Som tur var fanns jag inte på Söderstadion i mötet med Öster (Österseger med 1-0). Visst följer jag Bajen och jag har sett två matcher live och tre på tv i år. Men jag hoppas också att det går bra för Öster eftersom jag känner Bild, bröderna Jansson och andra med anknytning till föreningen.