Evertssons vision med Växjö Lakers: ”Total dominans”

Henrik Evertsson tar emot hemma i villan i Varberg. Han sitter avslappnat i soffan och det är lätt att föreställa sig att det är precis där han sitter när han följer hockeyn från hemmaplan.

Vi blev först lite förvånade över att vi fick komma hit det känns som att du har ganska hög integritet och inte gör sådant här normalt sett är jag snett på det?

– Jag kommer inte ställa upp på massa ”hemmakort”. Jag ser att du har kameran med dig och den kommer nog att bli ganska oanvänd men jag har inga problem med det här, säger Evertsson.

Är det en felaktig bild att du har stor integritet?

– Nej, jag skulle nog inte säga att den bilden är felaktig. Om det handlar om integritet vet jag inte. Jag har inget behov av att synas och tycker om att få vara i fred. Det är kanske integritet?

Villan vi befinner oss i köpte han för några år sedan. Basen finns sedan länge just i Varberg och Evertsson berättar om hur han och sambon Maja har renoverat och byggt till. Huset återkommer senare i vårt samtal och fungerar på sätt och vis som en bra metafor för vissa grundbultar hos den man som byggt fyra guldlag på åtta år.

– Man har inte ett fint hus för någon annan. Jag skiter i vad andra tycker om mitt hus och där i bottnar jag. Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mitt hus eller något annat som är mitt, mina åsikter eller vad det nu kan handla om.

Bryr du dig om hur folk tycker att du sköter ditt jobb?

– Nej.

Aldrig?

– Nej, verkligen aldrig. Det ska inte tolkas som att jag inte bryr mig om hur jag gör mitt jobb men det är resultaten som ger bäring för hur jag sköter mitt jobb. Så är det över tid och jag ger mig själv feedback.

– Om jag går ut på stan har förvånansvärt många åsikter men det där är inget som jag bryr mig om. Är vi inne i en tung period eller har haft en tuff start tycker inte jag att det blir extra tungt eller tufft beroende på vad folk ska säga. Jag tycker att det är vidrigt att förlora och det bryr jag mig om men att eventuellt du eller någon annan tycker att jag har gjort ett dåligt jobb. Jag är ledsen men det betyder ingenting för mig.

En inställning som många försöker att leva med. Den är naturligtvis svårare att hålla rakt igenom och alltid. För Henrik Evertsson blir den som ett slags skydd.

– Absolut. På många sätt krävs det kanske ett visst mått av det för att kunna vara i det. Det som bör sägas och det är kanske det du menar med integritet. Det är andra sidan av det myntet. Om man inte ska bry sig om när man får kritik funkar det heller inte att slicka i sig av hela berömmet när det går bra och att jaga det.

– Jag tycker själv att jag är bra när jag gör bra saker. Som ett sådant här år. Nu ska alla tala om hur bra man är och det är bara att erkänna. Jag har svårt för det där. Det är inte så att jag tycker att någon gör fel men jag mår inte bättre av det, snarare tvärtom.

Ni vann SM–guld i år – vad gjorde du som var bra?

– Det var ganska mycket. Vi hade över huvud taget ett väldigt bra ledar-år och man ska komma ihåg att det sällan handlar om mig utan om oss, hela staben. Jag förstår att man vill sätta en rubrik på det men skulle man verkligen se vad som händer, då är det svårt att sätta linjer mellan de olika personerna.

– Vi lotsade en grupp fram till ett mästerskap, hade många toppar och dalar som vi lyckades jämna ut och fick ut en bra prestation. I det där ligger det enormt många grejer som är svårt att säga vilken av de som gjorde det. Hela gruppen jobbar tillsammans och det fäller avgörandet. Det börjar väl någonstans med att man ska ta in materialet i människor.

Då menar du värvningar och där är du ytterst ansvarig.

– Jag är väl ytterst ansvarig till fler delar men det är vad jag sysslar mest med. Där är inte coacherna så mycket involverade, även om de är det ibland, på samma sätt som jag inte är involverad i isträningen.

Är du nöjd med alla värvningar du gjorde?

– Njae men det är det som är grejen. Jag förstår konceptet och kan sätta mig in i varje enskild värvning men jag bygger ett lag och på det viset är jag nöjd. Ser vi till den balans vi hade i gruppen är jag jättenöjd. Det var kanske ett av de år där vi hade den bästa balansen i laget.

– Man kan ta en värvning som alla tycker är kass. Sen är det den värvningen som gör att någon annan inte får konkurrens och känner sig trygg. Konkurrens kan vara mördande och måste hanteras. Om allting hanteras på rätt sätt finns det ett syfte.

Evertsson är tydlig med att han inte kommer att bekräfta att någon spelare, som enligt rykte är klar för Lakers, just är klar. Därför får vi hålla oss till generella termer när vi pratar runt det kommande lagbygget.

Marcus Sylvegård presenterades på måndagen. Hans bror Emil, med samma efternamn, dagen efter och båda gör flytten från Malmö till Växjö. Robert Rosén och Erik Josefsson (vi återkommer specifikt till duon senare) finns också med i bilden.

Om de båda 36–åringarna ovan sajnar nytt kontrakt med Lakers innebär det att laget går in i nästa säsong med 15 forwards.

Kan det bli ett problem?

– Om du räknar att alla är friska och så vidare och vi samtidigt ska överdriva för att ”make a point”... hade vi haft 18 jättebra forwards skulle det bli ett problem.

LÄS MER: Emil Sylvegård klar för Lakers: ”Ska bli enormt roligt att få komma till Växjö”

Var går gränsen? Hur många kan man ha?

– Det vet man aldrig innan.

Okej, vi ponerar att du har 15 forwards och kan låna ut någon ung kille till typ allsvenskan. Då har du 14 kvar, det kan bli skador och så vidare men någonstans där måste väl linan gå för att kunna hålla alla nöjda?

– Ungefär. Nu ska vi spela CHL men visst är det... jag tror inte att man ska ge sig iväg över 15, i alla fall inte under längre stunder. Då kan det bli ett problem.

– Det var en del i det som var bra med årets grupp. Den var otroligt välbalanserad, inte bara i antal. Alla var klara över vem som skulle göra vad och var okej med det. Ishockeyspelare tar ofta den roll den får men det är alltid bättre om spelare tycker om rollen.

Om du ska ge dig själv kritik – vad gjorde du dåligt under säsongen som gick?

– Det var kanske mer på enskilda värvningar. Någon man inte skulle ha gjort eller betalat lite mindre för och någon värvning som man skulle ha gått hårdare för och accepterat att betala mer för. Det inser man i efterhand men det finns alltid mängder av grejer.

Du är aldrig helt nöjd efter en säsong?

– Nej det tror jag inte är så bra om man är. Man ska samtidigt vara tillräckligt nöjd och jag har heller inget problem med att berömma mig själv. Om man inte kan det tror jag att man kommer att söka andras bekräftelse och om du inte klarar av att berömma dig själv då är vi där igen. Då har du byggt ett hus för någon annans skull.

Du hakade upp dig lite på det där om huset.

– Haha, nej. Det var mer ett väldigt bra exempel.

Under våren berättade Evertsson för Expressen att Växjö Lakers var det lag som hade tolfte högst spelarbudget i hela SHL. Något som på sätt och vis är en fjäder i hatten eftersom att klubben ändå lyckades bärga sitt fjärde SM–guld. Enligt sportchefen är det dock inte bara positivt – inte över tid.

– Om det måste göra det så känns det såklart gött att vinna men egentligen är det inte bra.

Varför?

– Det tror jag att alla kan räkna ut. Det är ingen framgångsfaktor att ha en låg budget. Över tid kan inget lag hålla sig där uppe (Evertsson måttar med händerna) i slutresultat om man är där nere (Evertsson måttar igen) i löner. Så är det bara.

– Nu var inte skillnaden mellan plats tolv och sex speciellt enorm men Växjö Lakers och alla andra lag som kontinuerligt har en ambition om att vinna bör inte ligga någon annan stans än runt plats fyra till sex, absolut inte sämre än så.

Du behöver alltså en större budget?

– Relativt de andra, ja. Nu är det fel att säga så eftersom att vi precis vann men sett över de kommande tio åren, ja.

Nu väntar er nästa stora utmaning. Ni har misslyckats vid tre tillfällen. Ni får en ny chans att vinna efter ett guld – vad har ni lärt er efter de tre första försöken?

– Det är en jättebra fråga som det nog inte finns något exakt svar på. Man tror att man lär sig mycket i början till man inser att det inte finns något att lära sig. Det handlar om att ge sig ut och spela. Lärdomen är i så fall att det inte finns faktorer som måste vara uppfyllda.

Evertsson stannar upp i samtalet. Och tittar sedan upp innan han fortsätter:

– Om någon tror att man vinner något utan tur är det bara att glömma det. Du måste ha tur i en viss mängd för att kunna vinna ett mästerskap. Du kan göra saker så pass bra att det inte behövs lika mycket tur men du behöver den.

– Ligger du inte i en enda skottlinje får du förmodligen mindre tur. Då ökar inte förutsättningarna för att pucken ska ta på en byxa, stolpe och gå ut. Vi har självklart tagit ut en del på turkontot i år och får kanske inte lika mycket nästa år. Vi kan ha gudarna med oss men mest troligt måste vi göra det ännu bättre för att få marginalerna med och jobba ännu hårdare.

Han drar sedan ett längre resonemang som bottnar i att det inte finns någon lärdom att ta och att Växjö Lakers som klubb insåg det när de var i kvalserien mot elitserien för tredje gången.

– Vi hade nästan gett upp för att vi inte hittade ”det där” som behövdes och sen bara stämde det.

– På samma sätt kan jag inte säga att ”det här” behöver man för att vinna guld men de som har testat fler gånger och lyckats oftare vet kanske mer.

Det är inte så många som har gjort det i modern tid.

– Det stora efter ett guld är att du måste börja om med ett lag. Du tappar några gubbar, vilket kan vara både bra och dåligt. Självklart hade det varit lättare att vinna back-to-back om man hade fått behålla alla sina bästa spelare. Då hade det varit lättare att bygga ett lag som blir ”Färjestad-bra” och då pratar jag om hur Färjestad var i slutet av 1990-talet.

Du hade behövt behålla typ Lukas Bengtsson nu?

– Det ska börja ännu längre tillbaka. Vi skulle ha fått behålla Lukas, ”Holma” (Pontus Holmberg), ”Karla” (Fredrik Karlström), Sylvegård och så vidare. Då hade man kunnat bygga vidare med bara någon enstaka. Hade det varit så skulle vi kanske hamnat i ett lag som man inte slår. Nu ligger det mer i korten att du blir av med de bästa gubbarna, i många fall är det så.

– Det gäller inte bara för mästarlaget. Alla lag som har bra spelare och går bra över tid blir brandskattade. För vår del är det bästa att inte fundera så mycket för vi har bevisligen en bra verksamhet för att vinna mästerskap och så kommer det att vara även nästa säsong.

Om det är en lärdom eller bara en reflektion han har gjort, det får väl vi hålla osagt. Klart är att Evertsson vet hur svårt det är att vinna SM–guld två år i rad.

– Du tappar också en månad av uppbyggnadsträning och tror man inte att det spelar någon roll... då kan vi lägga ned det här med träning. Det spelar jättestor roll och det är verkligen tufft att hämta hem en månad där. Hockeyuniversumet är riggat för att det ska vara svårt att vinna back-to-back men bevisligen är det inte omöjligt och det är väldigt kul att försöka.

Hur långt har du kommit i ditt bygge till nästa säsong?

– Man får alltid jämföra med denna dag för ett år sedan och då är det väl som vanligt. Vi borde ha varit mer efter, eftersom att vi spelade länge men samtidigt förlängde vi med rekordmånga under säsongen så det är som vanligt.

När jag har räknat på det får jag det till någon värvning färre än ”normalt”, blir det så?

– Jo, någon färre skulle jag tro och det beror just på att många gick bra i vintras och att vi lyckades förlänga med fler än vanligt.

Vad letar du mer efter?

– Bra folk.

Jag tänker att du säker en toppback eftersom att du tappar Hardy Häman Aktell, Miika Koivisto och Lukas Bengtsson.

– Ja, jo absolut. Vi vill ha så många bra backar som vi bara kan.

Finns det någon prototyp över vad du söker – eller är det bara jag som vill att det ska finnas en sådan?

– Det är nog väldigt mycket du som vill att det ska finnas en sådan.

Jag tänker att ni gärna tar en rightare till på backsidan i och med att det bara är Joel Persson som är högerskytt i nuläget.

– Jo, absolut. Så kan man se det men du blir väldigt begränsad om du tycker att det är viktigare att en spelare håller klubban åt ett specifikt håll än tittar till hela paketet. I slutändan kan jag ha med mig att det inte g-ö-r något om han är rightare men att bara leta efter sådana blir fel.

– Jag säger inte emot dig. Jag tar gärna en rightare men det kommer inte att vara huvudkriteriet. Det är att personen passar in i laget som är det viktigaste.

Många lär undra hur det blir med Erik Josefsson och Robert Rosén – hur går dina tankar om deras framtid från ditt håll?

– Det vet jag inte för jag har inte pratat med någon av de eller med någon representant från dem.

– Från mitt perspektiv var båda med och spelade i det lag som vann guld och båda har en relevant position i nästa års gäng om de själva vill och förutsättningarna är de rätta. Hade jag kommit till en punkt med en spelare där jag kände att det tar slut här, då hade jag redan meddelat det. Det får ta den tid det tar och självklart äger de båda sitt eget beslut. Vi får enas kring det efter en rimlig tid, jag kan inte vänta hur länge som helst men det har de heller inte bett mig om. Det är två förståndiga herrar och deras beslut kommer troligen inte dra ut för långt i tid.

Det kan uppfattas som konstigt att ni inte ens har pratat – varför är det så?

– Det är ett stort beslut både för spelarna och för klubben varje år. Vi sa tidigt att vi inte gör någon stor grej av det under säsongen och det var alla parter överens om och vi fokuserade på att vinna.

– Jag misstänker, om jag får spekulera, att det från deras håll sen spelar in hur säsongen slutade. Man kan tänka att det var positivt att vi vann och att de bidrog för de känner båda fortsatt att de verkligen bidrar. Det kan vara åt andra hållet och att man vill sluta på topp efter ett guld. Det där misstänker jag att de själva inte ens vet utan måste känna efter nu efter säsongen. Därför har vi inte tagit det under säsongen.

LÄS MER: Spela eller inte spela är frågan för Josefsson: ”Jag tycker att jag är för bra för att sluta”

Vad i Växjö Lakers vill du förändra? Förutom att få en högre budget.

– Det där är inte en grej som jag driver. Det var ett svar på en fråga och ingenting annat.

– Vi behöver fortsätta att jobba. Frågar du tränarna tror jag ibland att de upplever att jag vill förändra saker för förändrandets skull. Att jag alltid ska komma med något nytt, de vet såklart att jag inte vill förändra massvis med saker men de vet hur jag funkar. Jag kommer med många idéer där vissa är helt ogenomförbara.

Typ?

– Inte fan vet jag. Det har varit fler grejer under åren. Det lät fel, det har inte varit 100-tals.

Det lät lite som det.

– Jag försöker egentligen alltid att lura systemet eller i alla fall att hitta ett sätt att göra det på. Lura det på det viset att mitt lag ska bli dominant och då på ett sätt som gör att de andra inte fattar hur det gick till. Mest troligt kommer jag aldrig att lyckas med det helt men jag hatar när någon säger ”så kan man inte göra”. Då blir jag helt rabiat och måste testa det.

En sådan sak är kanske åsikten om att man ”måste” ha rightfattade backar.

– Vissa saker förstår och håller jag med om men mycket handlar om att våga testa för att kunna bryta ny mark.

– Jag vill utmana och ifrågasätta inte för utmaningen eller ifrågasättandes skull men för att jag älskar att slå system. Oavsett om det handlar om hockey, börsen eller vanligt spel. Vad som helst. Jag har alltid varit fascinerad av att slå system.

Och det första systemet ni var tvungna att ”slå” var Skellefteå efter dras dubbla guld 2013 och 2014, för att sätta det i en hockeykontext?

– Systemet är hockey över huvud taget. Tittar man på det Skellefteå gjorde... det är ett bra exempel och varför gick dem till sex raka finaler?

Här blir det lite omvänt och det är Evertsson som börjar ställa frågorna.

– De hade många bra spelare hela tiden, svarar undertecknad.

Evertsson igen: Hur fick de det?

– De gjorde bra rekryteringar, hade en bra organisation och bra ledare, svarar jag.

Intervjun pendlar över till mer traditionell igen. Journalisten ställer frågorna och han som faktiskt har några svar att komma med återgår till att svara.

– Nu var jag inte i Skellefteå men följde det de gjorde väl och känner Lasse Johansson som var mannen bakom det. Min bild av det är att de började träna mycket hårdare och var tidiga med den här ”possession-hockeyn”.

– De ville hålla pucken inom laget och var bra på det och sedan tränade de hårdare än alla andra och fick betalt för det. Innan folk hängde med och vaknade till hade de gått till sex raka finaler, det där var deras grej. På det viset skapade de sin edge. Vi har skapat vår egen edge, tycker jag.

Innan vi hinner ställa nästa fråga fortsätter Evertsson.

– Det är mycket större än ett spelsystem. Det är ett jävla tjat om spelsystem. Om folk tror att det handlar om det så finns ju allting på video. Det är bara att sätta sig och titta, det är inte så svårt.

Vad är hemligheten?

– Det finns såklart ingen i spelet. Vad kan det finnas? 500? 5000? hockeymänniskor i Sverige som kan plocka ned vårt spel i beståndsdelar och bara kopiera det. Så svårt kan det inte vara och då har det givetvis inte med det att göra.

Men om inte det är er edge – vad är då er edge?

– Det tänker jag inte tala om.

Den hittar man inte genom att titta på er när ni spelar?

– Nej, absolut inte. Delar finns där men det är mycket mer komplext än vad folk tror, som med de flestas edge. När jag försökte leverera Skellefteås nyss, så hade jag förmodligen fel. Hade någon som var med och mitt i det suttit här bredvid oss skulle den personen säkert ha fnyst och sagt ”jaha, du tror att det var det”. Man behöver verkligen ha insyn för att kunna förstå vad något lags edge är.

Den där edgen har polerats och säkert förfinats genom åren. Fakta är att Växjö Lakers har vunnit fyra SM–guld sedan 2015. Henrik Evertsson låter inte direkt mätt trots de framgångsrika åren.

– Jag vill ta det dit till att folk verkligen kapitulerar. Vad var det Anders (Öman) sa? Total dominans, vill han ha. Det vill jag också uppnå.

När har man gjort det? Har man vunnit tre eller fyra guld i rad då?

– Ingen aning.

Eller kanske när/om ni gör det Skellefteå gjorde?

– De vann väl fyra raka grundserier och spelade sex finaler. Den ena finalserien där vann de med 4–0 i matcher mot Luleå och då var de riktigt bra.

– Med det sagt... vi uppnår kanske aldrig det, jag vet inte. Men att försöka att göra det är väldigt kul. Samtidigt i det handlar det också om att göra bra saker. Jag anser att många andra lag håller på med det som vi höll på med för fyra-fem år sedan och det vi gör nu kommer andra lag hålla på med om fyra-fem år, det är säkert inte helt sant men jag vill att det ska vara så.

Evertsson vet såklart att hans lag inte det enda i Hockeysverige som vill uppnå den platån. Och han ser även flera andra lag som han tycker gör bra grejer.

– Absolut. Jag har respekt för många lag.

Du har väl respekt för alla?

– Ja, eller njae det vetefan, säger Evertsson med ett brett leende.

Sen lägger han ut texten.

– Jag tycker att Frölunda och Roger Rönnberg, där ska även Fredrik Sjöström, Christian Lechtaler och säkert någon till nämnas, gör mycket som är bra. Jag har följt Frölunda i hela mitt liv med tanke på var jag är uppväxt och de har aldrig haft en så stabil tillvaro som de har haft de senaste tio åren. De är superstabila som organisation och driver absolut utvecklingen.

– Frölunda gör inte som vi gör och håller på med något helt annat men det är samtidigt helt okej och de sitter säkert och säger samma sak om oss om du frågar dem. Skellefteå håller jag högt. Erik Forsell är till att börja med fyra gånger så smart som jag är. Han är en jättefarlig motståndare, definitivt över tid. Luleå har på sitt sätt sin grej som de håller på med.

Evertsson fyller sedan i sig själv.

– Jag tittar inte så mycket på vad de andra gör på det viset för jag vet att det vi gör räcker om vi gör det bra.

Hur länge ser du dig själv hålla på med det här?

– Tills jag tröttnar. Jag har ingen aning om hur länge det är.

Han har varit i Växjös organisation i 20 år. Något som han inte kunde föreställa sig när han klev in i Växjö ishall den första dagen.

– Nej, hade någon sagt det då... hade jag nog inte trott på det.

Han är uppväxt i Halland och det naturliga storlaget, på grund av geografin, var därför Frölunda.

Jag har en tes eller kanske tanke om att din plan eller målbild när ni låg i allsvenskan med Växjö var att jobba dig in i Frölunda, sen kanske det har försvunnit längs vägen – men var det så?

– Det har du nog inte fel i. Hade någon i Frölunda presenterat något för mig när vi låg i allsvenskan skulle jag säkerligen ha tyckt att det varit jättestort.

Typ när du hade varit i Växjö fem till sju år, eller var är vi i tid?

– Ja sådär, typ. Det var under Mats Adrians tid i Frölunda. Jag vet att det fanns något då men jag fick aldrig något erbjudande.

Det fanns ett intresse?

– Nja, det var något om att vi kanske skulle ta ett förutsättningslöst möte men det gjordes aldrig. Det kändes stort då när vi låg i allsvenskan.

– En gång sökte jag ett annat jobb men det var sportchefsjobbet i Timrå. Jag mejlade in men fick inte ens svar.

Det blev ju ganska bra för dig ändå.

– Det blev jättebra men man kan le lite åt hur det där var. Inte för att de tackade nej till mig men man borde väl i alla fall ha sett att här är någon som gör något bra och vi ska kanske i alla fall tacka för ansökan.

Det jag söker efter är lite nu när du har varit här i 20 år, ser du dig själv kunna ta ett annat SHL-lag eller är det Växjö som är ditt lag?

– Svårt att se mig själv ta ett annat SHL-lag. Det skulle nog kännas lite fel men beror såklart på. Relationer är färskvara och jag kan inte svara för vad som sker i Växjös organisation om tre, fyra eller fem år.

Du bor i Varberg så det är faktiskt närmare till typ Göteborg.

– Det har jag gjort i många år och det har funkat bra. Den stora grejen med Växjö... jag är nog fan en av de mest lojala människor som du kan hitta. Klubbtillhörighet betyder absolut något för mig sen är detta såklart mitt yrke och det som sätter mat på bordet. Men. Det jag har i Växjö och som jag tror skulle vara väldigt svårt att få i en annan klubb är att jag får arbeta som jag själv vill.

– För finns det något som är utmärkande för mig så är det att jag har väldigt svårt för auktoriteter. Jag har problem med auktoriteter och det är mitt tydligaste personlighetsdrag. Det har Växjö alltid förstått och respekterat, det tror jag inte att många andra klubbar är kapabla till och då ger det sig lite själv. Sen har jag varit i Växjö i 20 år och har ingen lust att jobba någon annanstans, inte i Sverige i alla fall.

Ett fint jobb i Schweiz då?

– Njae, Schweiz är nog sämst om man har problem med auktoriteter. Där är det väldigt hierarkiskt med ägare och så vidare. Jag gillar Schweiz men mest som i att vara där på besök. I så fall skulle det vara NHL, för att det är en nivå man inte har testat och att det är den högsta nivån, det är väl det enda så.

Sanny Lindström på Expressen var ute i en podd för någon vecka sedan och tyckte att de andra SHL–klubbarna borde försöka köpa dig. Att de borde erbjuda dig ett saftigt kontrakt men det går inte då, om jag tolkar dig rätt?

– Verkligen inte. Det skulle vara svårt.