Grete Ahlberg nia i VM-debuten: "Är lycka"

Det var på håret att Grete Ahlberg ens skulle få kasta i släggfinalen på VM i Eugene. Hon tog den näst sista kvalplatsen, som 29:a av 30 kastare, och var rejält nederlagstippad.

Väl i finalen tog Ahlberg fram sitt bästa och kastade som längst 71,11 meter, vilket räckte till en nionde plats och så när till topp åtta som hade gett tre nya kast.

Kulmen på en lång resa.

– För två år sedan ville jag inte upp ur sängen. Jag skrev till Mattias (Jons, tränare) att jag stoppar här. Jag visste inte hur jag skulle göra och mådde jättedåligt. Det var det första jag tänkte på nu när jag slutat nia, säger Ahlberg i SVT:s sändning.

Hon berättar att hon lidit av stress och ångest och det var först när hon sökte professionell hjälp som det vände för henne.

– Jag trodde det skulle ta en evighet att komma hit, inte två år. Jag kom hit som en underdog och jag hade bara kul och kände aldrig någon press, säger Ahlberg.

Utöver stödet från idrottspsykologer och tränare finns det även support hemifrån.

– Många kommer säkert se det här och tro att jag är någon "king" på något sätt och alltid skulle varit här, men det känns bara inte så. Jag vet att mamma är hemma och gråter nu. Det var så kämpigt att bara leva som en människa, säger Grete Ahlberg.

Nu får hon leva vidare som VM-nia.