"Jag har nog lite svårt att visa känslor"

I den här öppenhjärtiga intervjun berättar den nyblivna världsrekordjunioren om allt från drömmar och kändisskap till pojkvännen och fördelarna med att ha fyra systrar.

Vi träffar Angelica över ett glas vatten (utan kolsyra) och jag börjar samtalet med en fråga som indirekt involverar även Carolina Klüft, länets andra stora friidrottsstjärna.

Du har växt upp med fyra systrar. Carro med tre. Ni har båda blivit extremt duktiga idrottare. Är det en tillfällighet?

– Nej. Om det finns både söner och döttrar i en familj tror jag att föräldrarna försöker lära sönerna att bli killar och döttrarna att bli flickor. Finns bara döttrar i en syskonskara tror jag att de blir mindre flickaktiga.

Är du en pojkflicka?

– Ja, det tror jag. I yngre år hängde jag ofta med killarna och ska man som tjej lyckas inom idrott måste man ofta tänka och agera som om man vore kille.

Kan du beskriva dina fyra systrar med varsitt ord, gärna i åldersordning?

– Storasyster Maria är omhändertagande, Victoria är artig, Patricia är social och Gabbi är galen, på ett positivt sätt?

Hur är det att ha sin pappa som tränare?

– Bra. Framförallt är det praktiskt då vi bor i samma hus och lever samma liv. Jag är dessutom en ganska resonabel person. De flesta tonårsdöttrar accepterar inte att deras pappa har rätt. Men för mig är Glenn inte bara pappa utan även tränare. Därför har jag inga problem med att acceptera att han faktiskt har rätt ibland.

Du knöt näven och skrek lite efter ditt rekordhopp i söndags. Varför inget större jubel?

– Jag har nog lite svårt att visa känslor. Både glädje och ilska.

När var du riktigt, riktigt glad senast?

– Får se nu? Kanske när jag klarade 4,12 i Sollentuna 2008. Det var beviset för att jag kunde komma tillbaka efter att ha spräckt knäet. Men riktigt arg var jag så nyligen som förra måndagen. När jag blir arg brukar jag skriva av mig på facebook eller avreagera mig på pojkvännen.

Vem är din pojkvän?

– Han heter Elias Håkansson, kommer från Halmstad och är 18 år. Elias kastar slägga och vi träffades för första gången under sommarens junior-VM i Kanada när vi tränade en del tillsammans.

Har du tid att drömma om annat än idrottsliga framgångar?

– Givetvis. Varje dag brukar jag sitta och försöka planera mitt framtida liv, men jag får inte riktigt ihop det?

Vad vill du jobba med när du lagt staven på hyllan om sisådär tio år?

– Just nu tycker jag civilingenjör verkar intressant. En annan dröm jag har är att bli bättre på att spela klarinett så att jag kan sitta med i en symfoniorkester. När jag bli pensionär vill jag sitta och brodera hela dagarna.

Favoritmat?

– Skolans spagetti och köttfärsås eller mammas chili con carne.

Favoritmusik?

– Ted Gärdestad och Gyllene Tider.

Du tränar alltid med full ansats. Varför?

– Eftersom man kör med full ansats på tävling är det lika bra att göra det även på träning. Jag slår aldrig av på tempot mot slutet av ansatslöpningen. Även om jag kommer fel försöker jag alltid fullfölja hoppet. Då ingen riktigt vet hur man ska göra för att få till det ultimata hoppet kanske man kan få svaret på den frågan när man misslyckas och råkar göra något som man aldrig gjort tidigare.

Det sägs att du har svårt att tända till när du hoppar inför få åskådare. Stämmer det?

– Ja. Det är nästan så jag inte vill hoppas alls om ingen tittar på.

Det borde lova gott inför kvällens XL-gala inför storpublik i Globen?

– Verkligen. Det kan bli riktigt höga hopp. När jag för första gången hoppade med en 147-stav på JSM i söndags var jag nära att klara 4,57. I Globen ska jag ta med mig en 150-stav. Den är ännu styvare och kan alltså ge ännu högre höjder.

Men du får inte tävla mot Jelena Isinbajeva som lämnat återbud. Hur tråkigt är det?

– Lite trist eftersom jag aldrig sett henne live. Om hon varit med hade jag observerat henne för att se hur ett proffs jobbar. Nu får jag göra det på EM i Paris istället.

Kommer du att hoppa över stora SM i Göteborg för att kunna komma ännu bättre förberedd till EM?

– Ja. Om jag hade tävlat på SM hade jag missat träningen både onsdag och lördag. Det hade inte varit bra. På lördag ska vi nämligen träna tre timmar på morgonen och tre timmar på kvällen. Därför lämnar jag återbud till SM.

Vilken är din målsättning på lite längre sikt?

– Jag vill ha klarat fem meter senast på OS i Brasilien 2016. Min mamma Elizete kommer från Brasilien så det skulle vara extra kul att lyckas där.