Johnsonligan borde ha blivit Lakershjältar

Det var en ytterligheternas match, där vi skymtade både yin och jang, tigern och draken, svart och vitt, bra och dåligt.

Vi fick se en förstaperiod, så usel att Lakerstränaren Sam Hallam tappade fattningen. Redan de bilder som visades upp i Vida Arenas mediakub under pausen – där en rasande Hallam läste lusen av det loja Lakerskollektivet – antydde att det här inte var en match i mängden.

Inte heller efteråt var Hallam nådig i sin kritik.

På presskonferensen bad han till och med publiken om ursäkt.

Han sa:

– Vi var inte förberedda på att tävla 100 procent i varje situation. Det var förutsägbart, mjukt, oinspirerat. I första pausen lät jag meddela att det är beklämmande att se ett lag uppträda som vi gjorde. Det ska ingen som betalat pengar för att titta på Växjö Lakers behöva få se. Sådant måste vi vara noga med mot vår trogna fanskara. Det var mycket snack och liten verkstad i första perioden.

Sedan kom Vändningen, det där svårförklarliga som ibland sker när ett tamt och saktfärdigt kollektiv helt plötsligt skiftar färg och där många skribenter tar till klyschan "kom ut som ett helt nytt lag" för att beskriva händelseförloppet.

Plötsligt insåg Växjöspelarna att frisyren inte är intakt vid slutsignalen hos den som vill ta tre poäng av Färjestad. Det gör nämligen särskilt ont att besegra ett oömt lag som det från Karlstad. Det kostar svett, fart och hänsynslöshet mot den egna kroppen.

Så gick Lakers från en ytterlighet till en annan: från tandlöst agerande till att återerövra makten över isytorna. Maskinen Växjö Lakers slutade hacka och började kugga och mala i tålmodigt tempo. Kampen togs, kampen vanns och Färjestads målchanser begränsades till ett minimum.

Ur detta föddes den kedja som borde ha gått till historien som den som sänkte Färjestad denna mörka septemberafton. Det kanske är dags att relansera namnet på en gammal Frölundatrio (Tomi Kallio får ursäkta) och kalla dem för Johnsonligan efter tunge forwarden Nick Johnson . Under ledning av Robert Rosén hade Johnson och ytterkollegan, den för skadade Patrik Lundh vikarierande Tuomas Kiiskinen , en fantastisk afton.

Kiiskinen gjorde 1–1, Johnson 2–1 och Rosén 3–1 och ingenting – INGENTING – såg ut att kunna sabba Växjö Lakers planer på att addera tre nya till de sex poäng laget skrapat ihop före lördagens match.

Men vi älskar hockey inte bara för att allt kan hända utan för att "allt" faktiskt händer ganska ofta. Kvittering med tre sekunder kvar borta mot Brynäs i onsdags är sånt som inte bara kan hända utan också händer. Samma sak med att tappa 3–1 till 3–3 på 30 sekunder. Det känns otänkbart i skrift, men vi har sett det så många gånger i verkligheten att vi inte längre förvånas. Som i Vida Arena denna lördag.

Två utvisningar – varav en fullständigt onödig där Noah Welch medvetet flyttade egna målburen – blev början till slutet för Växjö Lakers.

Pang – sedan hade Linus Persson reducerat genom att slå in en målvaktsretur från Cristopher Nihlstorp .

Pang – sedan hade Shawn Lalonde kvitterat under ett Växjö Lakers-byte som kommer att bli känt som ett av de sämsta i klubbens historia.

Pang – sedan hade samme Linus Persson satt den avgörande straffen som gav Färjestad extrapinnen.

– Sett i efterhand skulle jag kanske tagit time-out efter 3–2-målet. Men jag räknade inte med att vi direkt skulle tappa konceptet, sa Sam Hallam självkritiskt.

Istället för att ge en segerintervju var det en nummer 87 med tom blick som stod på löpbandet inne i Vida Arenas gym och besvarade frågor.

– Det suger. Först en fruktansvärd förstaperiod där vi bara ligger under med 0–1. Sen kommer vi igen, men ger bort matchen vid 3–1 och låter dem kvittera, muttrade Robert Rosén.

Inte ens när han fick uttala sig om sin fina säsongsinledning med fem poäng på fyra matcher försvann den tomma blicken.

– Det är klart att det inte är något att hymla om att jag ska göra poäng, och det är skönt det har lossat. Men just i dag känns allt bara jävligt surt och onödigt.

I kväll får vi dessutom svaret på om Saab Arena blir den fjärde raka spelplatsen efter Hovet, Gavlerinken och Vida Arena där Växjö Lakers tar matchen till straffavgörande.

Och varför inte?

Allt händer ju i hockey.