Markusson lägger av

Resan tog sin början den 28 september 2005 i den allsvenska premiären i Lakerdome Oskarshamn som slutade 2–2. Då gjorde en 100 kilo tung 26-årig tacklingsmaskin sin första tävlingsmatch med Växjö Lakers.

Den tog slut uppe i Karlstad den 11 april 2014 då Växjö Lakers föll i sudden mot Färjestad i SM-semifinal nummer sex.

I går kom beskedet.

Matchen i Löfbergs Arena blev Johan Markussons sista i Växjötröjan och troligen det som sätter punkt för 34-åringens karriär.

– Det är en melankolisk dag där man blir påmind om saker och minnen som kommer fram när jag ser vad alla skriver och hör vad de säger. Jag är rörd, stolt, glad och ledsen över att det är slut, beskriver Johan Markusson.

Vad fick dig att fatta beslutet?

– Jag har dragits med en del skavanker och har nyligen opererat axeln. Jag har helt enkelt kommit till en punkt där jag inte längre kan prestera på den nivå jag vill prestera. Droppen fick bägaren att rinna över. Hade jag haft en 28-årings kropp hade jag kunnat fortsätta. Nu går det inte längre tyvärr.

Nio säsonger blev det i Växjö Lakers. Går det att sammanfatta dem någorlunda kortfattat?

– Om jag tar laget och föreningen i en gemensam sammanfattning räcker det egentligen med ett ord: framgång. Vi har inte mött så många motgångar under de här nio åren. Personligen hade jag turen och äran att få vara med på resan. Vi har vuxit ihop och tagit steg ihop, allt från hur det ser ut på kontoret till det sportsliga på isen.

Fram till Växjö Lakers gick upp i SHL 2011 hade du ett civilt säljarjobb i Växjö. Kommer du att återgå till det?

– Vi får väl se. Min tjänstledighet tog slut i höstas, men jag har en fortsatt bra kontakt med dem. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att arbeta där igen.

Klubben då? Har du diskuterat en tjänst inom Växjö Lakers?

– Jag har haft en kanonbra dialog med Henrik Evertsson (sportchefen) om den typen av frågor. Just nu vet varken han eller jag vad vi vill, men vi har fortsatt kontakt. Hockey kommer förmodligen att vara en del av mitt liv även framöver, i vilken utsträckning får framtiden utvisa.

Kan du tänka dig att fortsätta spela hockey längre fram?

– Jag vill inte stänga den dörren helt trots att chansen att jag snörar på mig grillorna igen är minimal. Jag vet egentligen inte varför jag inte vill stänga den dörren. Kanske kommer jag att sakna hockeyn jättemycket, det vet jag inte eftersom jag alltid spelat.