På jakt efter den perfekta ritten – och VM-guld

Med tre månader till VM i Herning går landslagsryttaren in i nästa fas för att nå sitt stora mål:

Ett individuellt mästerskapsguld.

Finalen i Herning den 14 augusti kan tyckas avlägsen, men för den som i stor utsträckning ska göra jobbet där – valacken King Edward – väntar en hektisk tid. Stjärnhästen varvas upp den kommande månaden för att sedan få ett rejält sommarlov.

På programmet står bland annat Global Champions Tour på Stockholms stadion om en månad. Den som vill se King Edward på svensk mark bör passa på då. När det drar ihop sig till nationshoppningen i Falsterbo i juli vilar VM-hästen.

Upplägget liknar det inför OS förra året. Det visade sig vara ett vinnande koncept. Ekipaget rev inte ett hinder i Tokyo när Sverige vann lagguldet.

– Då var sista tävlingen fyra veckor innan OS och det passade honom väldigt bra. Vissa hästar må bra av att tävla tätt inpå men han är rätt cool och jag har honom hellre riktigt pigg och på hugget.

Trots OS-guldet bar han på ett stänk av besvikelse på planet hem. Han hade chansen till individuell medalj, men red något för långsamt och kom fyra i omhoppningen.

Den biten har han jobbat hårt med sedan dess. Ytterst handlar det om ett finkänsligt och komplext samspel mellan ryttare och häst i en ständig strävan efter den perfekta ritten.

Känslan av det senare upplevde von Eckermann nyligen när han vann den femstjärniga GP-tävlingen i S:t Tropez.

– Det var den bästa vi gjort i en omhoppning. Den var verkligen perfekt. Jag kommer inte att få till det så varje gång, men nu vet jag lite mer hur jag ska göra.

TT: Är det sista steget innan man blir det perfekta ekipaget?

– Ja, precis. Han är en väldigt känslig häst. Han måste verkligen förstå vad han ska göra, annars blir han stressad över att han inte vet vad jag vill. I S:t Tropez kändes det som att han fattade exakt. Det gick fort och det var snävt men vi hade koll från början till slut. Det är dit man vill nå.

Klättringen från en pålitlig lagryttare till individuell världstrea har knappast varit spikrak, snarare handlar det om en långsam men stadig process. Det är en mix av utveckling och mognad, både som ryttare och person, vunnen självständighet och den erfarenhet och yrkesskicklighet som kommer med åren.

Plus, förstås, att han sitter på en topphäst.

– Jag tycker att jag utvecklas hela tiden. På den här nivån är det så små saker det handlar om, som kanske inte syns. Det är många små saker jag filat på som jag tycker har blivit bättre och som gjort att jag kunnat vinna så mycket som jag gjort. I den här sporten är erfarenhet en stor fördel. Jag har ridit väldigt många hästar och lärt mig mycket av det.

TT: Hur viktigt är det för dig att lyckas i VM?

– Självklart vill jag ha ett VM-guld, men det är jobbet jag håller på med som jag tycker är så jäkla kul. Det tror jag också ger framgång.

TT: Många spekulerar i att det bara är en tidsfråga innan du blir världsetta ...

– Konstigt nog känner jag, så här på sistone, att det är mindre viktigt när det kommer ett VM. Jag brukar säga att det löser sig självt. Vinner jag VM eller de tävlingar jag satsar på har jag en chans. Får jag välja vinner jag hellre VM och innebär det att jag blir världsetta, så varför inte.