Svensk hockeys supermakt

Om bara några år är Zlatan 35 och redan då kanske bara minnena av hans poetiska sätt att hantera en fotboll finns kvar. Då kommer vi, mitt i ett stjärnglest fotbollssverige, att nostalgiskt se tillbaka på tiden då vi varje vecka skänktes highligtsmål i världsklass av den oberäknelige rubrikmakaren från Rosengård.

Och vem vet hur läget ser ut i Västerbotten om ett par år, när kanske NHL och KHL lagt vantarna på talangerna klubben producerar?

Allting har sin tid och Skellefteå AIK:s tid är nu. Vems tid det är i morgon, nästa år eller om tio år kan vi bara gissa. En sak är säkert: inget imperium består för evigt och alla dynastier har ett slut. Vi minns hur oslagbara Djurgården var för dryga tiotalet år sedan. I dag lirar de i allsvenskan. Vi minns HV 71:s storhetstid med tre guld på sju år. Det är ett HV 71 som nu kämpar med näbbar och klor för att hålla ansiktet ovanför kvalserieytan.

Minns ni när Modo vann SM-guld 2007? Visst gör ni det. Men hur många positiva rubriker har klubben skapat efter det? Färjestad? Inte direkt någon svensk hockeys BMW längre, som leder utvecklingen. Edmonton Oilers? New York Islanders?

Ni förstår.

Allt har ett slut, men i nuet regerar ett mästarlag som kan gå till historien som det mest överlägsna laget någonsin i SHL. Skellefteå AIK har, genom att kombinera höghastighetshockey med taktisk disciplin och excellent klubbhantering, skapat ett spelsystem som mer och mer framstår som omöjligt att bemästra i bäst av sju matcher. En större slutspelsfavorit än Skellefteå AIK våren 2014 kommer förmodligen aldrig att skådas.

Varför är Skellefteå så bra?

Hur kommer det sig att klubben – som efter en lång allsvensk ökenvandring tog sig tillbaka till elitserien så sent som 2006 – så fullständigt sopar banan med det mesta som rör sig på en hockeyrink?

Vad är det som Skellefteå AIK har som exempelvis Växjö Lakers saknar?

Svaret finns hos Lars Marklund och Jan Erixon . Eller rättare: Växjö Lakers saknar det Marklund och Erixon startade 2002 när de tränade sin 1991-kull. Eller ännu rättare: Växjös önskan om att bli en talangfabrik är verklighet för Skellefteå.

Men verkligheten var en annan 2002. Marklund och Erixon insåg att de unga pojkarna tränade för lite och för dåligt och valde att ta till drastiska och kontroversiella åtgärder för att höja kvaliteten. De ökade träningsdosen markant och införde bland annat förbud mot att slå icing och mot att inte spela konstruktivt.

Satsningen föll i förstone inte i god jord. Insändare från arga föräldrar som ondgjorde sig över hur mycket och hur hårt deras barn tvingades träna avlöste varandra i lokalpressen. Skellefteå AIK ignorerade protesterna, körde vidare och ett par år efter återkomsten i elitserien började dels satsningen ge frukt, dels sjösatte klubben, med nye sportchefen Lasse Johansson vid rodret, en ny organisation.

Resten är, som det heter, historia: kvar efter kvalseriespel 2007, kvartsfinal 2008, semifinal 2009 och 2010, final 2011 och 2012, SM-guld 2013 – och 2014?

I Skellefteå i dag regerar Systemet över Individen. Ett system som går ut på att föra spelet i hög fart och sätta hård press på motståndaren. Det låter lika enkelt i teorin som det är svårt i praktiken. Eftersom en stor majoritet av spelarna i klubben fostrats helt eller delvis i Skellefteå kan i princip vilken spelare som helst bytas ut utan att det märks särskilt mycket på resultatet. Det finns hela tiden spelare i juniorlaget, redo att ta chansen om den ges. Drygt tio års stenhårt och målmedvetet arbete har skapat ett till synes självspelande piano, men där disciplinen är stenhård och där planen är att skapa en dynasti.

Detta Skellefteå kommer till Växjö denna kväll för att demonstrera sin styrka och ta dubbel revansch, dels på Växjö Lakers som vann med 4–2 senast Skellefteå var i stan, dels efter den klena annandagsinsatsen hemma mot Frölunda.

Oavsett hur matchen slutar: passa på att njuta av svensk hockeys supermakt innan det är för sent.