Tom och besviken - inte knäckt
Sent på söndagskvällen kom beskedet. Sedan var Janne Karlsson inte längre tränare för Växjö Lakers. Snart var mediedrevet igång och hemma i det Karlssonska hemmet motades kvällstidningsjournalisterna bort strax före midnatt.
Först under måndagens förmiddag bröt Karlsson sin tystnad. I en exklusiv intervju med Smålandsposten ger han sin syn på läget i Lakers och den situation han nu befinner sig i.
Hur mår du?
– Helt okej. Man kan verkligen snacka om att det är små marginaler i den här branschen. Det känns tomt att lämna klubben; jag är trots allt inne på mitt sjätte år i Växjö Lakers. Det hade blivit tufft, men jag tror att vi hade rett ut situationen om jag fått vara kvar. Nu kan jag bara acceptera läget.
Hur tog du beskedet om att du entledigats från ditt uppdrag?
– Du tror att du är förberedd men när det väl händer är du ändå inte förberedd. Jag har tentakler som alla andra men det kändes ändå ganska...jag är inte knäckt...men alla blir ju..., jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är besviken. Men jag är långtifrån knäckt.
Växjö Lakers ligger sist i elitserien. Vad är förklaringen till det, som du ser det?
- Hela tiden har vi varit jävligt seriösa i vårt träningsupplägg, vi har scoutat motståndarna in i minsta detalj, vi har tittat på videoklipp och ändå har vi inte räckt till. Samtidigt tror jag att den bästa hockeyn spelas med enkla grunder där man får spelarna att släppa loss. Blir det för uppstyrt får du ett långsamt lag utan självförtroende. De sista tre matcherna, mot Färjestad, Luleå och Brynäs, har vi egentligen spelat jävligt bra. Det är små små saker som skiljt lagen åt i de matcherna.
Du lät närmast uppgiven inför de senaste matcherna när du fick frågor om vad ni ska göra för att vända trenden. Det har varit mycket "det är bara att gnugga på"-snack.
– Det stämmer. I det läge vi hamnat hade jag mestadels som prio ett att försöka få upp självförtroendet hos killarna. Försöka få dem att hålla huvudet högt och att våga, eftersom ett stillastående hockeylag blir överkört i elitserien så som den ser ut i dag.
Om vi sammanställer en del kommentarer i sociala medier och analyser i pressen sedan du fick sparken får vi bilden av Henrik Evertsson, Sam Hallam och Fredrik Hellgren som sticker kniven i ryggen på dig. Är det så du känner?
– Absolut inte. Inte alls. Jag bär ansvaret. Jag är chef för A-laget. Felet är mitt. Vi lever i en otroligt målinriktad värld och sånt här händer ibland.
Det är Henrik Evertsson som anställt dig och som byggt laget. Är det inte att bli huggen i ryggen att han nu medverkar till att du sparkas?
– Nej, jag klandrar inte Henke. Du har alltid ett val. Du kan alltid ta strid. Du kan alltid säga nej till sportchefen. Jag har godkänt alla spelare som Henke skrivit kontrakt med och alltså har jag ingen anledning att klandra honom. Jag stod bakom honom när det gällde lagbygget.
Du verkar ta det mesta med ro.
– Ja, det gör jag faktiskt. Det som hänt här kan inte på något sätt mäta sig med det jag var med om i Björklöven när det stormade som mest. Där var det knivar i ryggen och falskspel bakom kulisserna där de som stod mig närmast var inblandade. Jag fick även supportrarna emot mig. Det var mycket politik i Björklöven på den tiden och när allt var över tänkte jag: det som inte dödar, det härdar.
Vad ska du göra nu?
– Jag är tacksam över privilegiet att få betalt för att ägna mig åt min hobby. Jag hade gärna fullföljt kontraktet och i så fall stannat i Växjö i sju år, vilket hade varit svårslaget. Jag har energi kvar och när tiden känns rätt får jag se vad som händer härnäst. Jag hörde att de behövde hjälp till min grabb Frejs U16-lag. Där ställer jag gärna upp om jag får för hans tränare.
Är det något mer du vill säga?
– Ja, jag vill tacka publiken som stöttat oss och som stöttat mig på ett fantastiskt sätt genom åren. Det har känts skönt att bygga upp ett förtroende hos supportrarna.
