VM-inlägget: Cacau ska stoppa historisk sorti

Det gällde för fransmännen att passa på med smädelserna. För det är inte ofta genom fotbollshistorien som tyskarna missat att gå vidare från gruppspelet i en stor turnering:

? Den gången i Frankrike.

? EM 2000 och 2004.

I ett VM har det aldrig hänt.

Händer det i kväll?

Nja.

Inför VM presenterade fotbollsmagasinet kicker turneringens maratontabell.

Lite tyskt skryt, en chans att påpeka att man är tvåa genom tiderna – och trefaldiga mästare?

Nja.

Rubriken i kicker var:

”Bara Tyskland har släppt in mer än 100 mål.”

Otacksamhet är framgångens lön. Speciellt i det kräsna Tyskland.

Samtidigt finns det en anledning till att Tysklands VM-facit ser ut som det gör. De svartvita har spelat lika många matcher som maratonettan Brasilien (92), men vunnit tio färre (och släppt in 27 mål fler?). Ofta har det gått riktigt trögt i gruppspelet:

? Guldåret 1954 krävdes det omspel mot Turkiet för att nå kvarten.

? Guldåret 1974 förlorade (i och för sig redan klara) Västtyskland den sista gruppmatchen – mot Östtyskland.

? Fyra år senare överlevde man med ett måls marginal mot Tunisien.

? Ytterligare fyra år senare var det Algeriet som försvann, när Västtyskland och Österrike ”spelade” på resultatet.

BundestrainerJoachim Löw vet det här när han kallar onsdagens ödesmatch mot Ghana ”en final”. Han vet att tyska fotbollsspelare är genetiskt programmerade att överleva i det här läget (och att de har en speciell förmåga att göra det mot afrikanskt motstånd).

Han vet också att mannen som alltid gör mål i VM, Miroslav Klose , är avstängd när Tyskland (antagligen) måste vinna. På gårdagens presskonferens sa Löw att han lutar åt Cacau –tyskbrassen som för nio år sedan spelade i femteligan med Türk Gücü München – som ersättare.

Bakom 29-årige Cacau finns ett ungt lag. Men spelare som Philipp Lahm och Lukas Podolski har varit med om de senaste årens VM- och EM-framgångar. Spelare som Mesut Özil och Manuel Neuer var med och vann U 21-EM i Malmö för ett år sedan.

Det talar för Tyskland. Precis som lugnet i lägret. Inga mittfältare har gett supportrarna fingret (som 1994), inga spelar­strejker (som 1974) har hotat. Rollerna är helt omvända – det tyska folket gillar­ sitt Autobahn-snabba Nationalmannschaft. Fransmännen vill helst spola ned sitt i närmaste toalett.