Kritik mot förslag att förbjuda uranbrytning

Regeringen gav i maj förra året Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur ett förbud mot uranutvinning i Sverige kan utformas. Bakgrunden är energiöverenskommelsen mellan regeringen och Centern och Kristdemokraterna som slöts i juni 2016. Där anges målet att Sverige ska ha hundra procent förnybar elproduktion år 2040.

Eftersom uran inte är en förnybar energikälla och kärnkraften ska fasas ut, bör inte fyndigheter av uran utvinnas i Sverige, slog regeringen fast i uppdraget.

Finns redan lagar

Naturvårdsverket landade i att föreslå att brytning, bearbetning eller anrikning av uran endast får ske om det behövs för att bryta annat mineral. Verket föreslog också att uran tas bort som så kallat koncessionsmineral i minerallagen, vilket innebär att det inte kommer att gå att få undersökningstillstånd för uran.

Flera länsstyrelser och kommuner välkomnar förslaget. Andra instanser är mer kritiska.

Oklara konsekvenser

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) konstaterar också att gällande lagstiftning räcker. MSB efterlyser vidare en analys av vad förslagen får för konsekvenser för landets elförsörjning, om situationen i omvärlden skulle bli sådan att import av uran inte är möjlig.

SGU själva efterlyser en fullständig utredning av konsekvenserna av Naturvårdsverkets förslag. Man varnar också för att "förslaget om förbud mot uranutvinning riskerar påverka Sveriges status som prospekterings- och gruvnation negativt".

I dag importeras all uran till kärnkraftverken, någon brytning i Sverige förekommer inte, trots att 80 procent av EU:s urantillgångar finns i Sverige.

Energiföretagen konstaterar att det inte finns något intresse i dag av att bryta uran i Sverige men anser likväl att det är fel att förbjuda brytning. Samma inställning har SKGS, som är ett samarbetsorgan för basindustrins energifrågor.

TT