När brorsan börjar rita hakkors

Få svenska bilderböcker har blivit tummade och sönderlästa som Anna-Clara Tidholms. Klassiker som "Knacka på!", "Mera mat!" och "Ut och gå!" repeteras tills de faller i stycken. Men även när hon nu skriver för lite äldre barn är barnperspektivet grundmurat.

"Min brorsa heter Noa" handlar om Saga, åtta år, som bor i Storängen tillsammans med sin mamma och 16-åriga storebror. När hon ser honom och hans kompisar klottra hakkors vet hon först inte vad det betyder. Men i stället för att fråga en vuxen låter Anna-Clara Tidholm Saga och hennes bästis Anisa ta reda på det själva.

Förtvivlade

Saga och Anisa googlar på hakkors och nazister, de blir förtvivlade och förfärade, vilket också syns i Joanna Hellgrens träffsäkra illustrationer. De gör hemska fynd i brorsans garderob, men de är också hundvakter och leker i badkaret med Anisas gulliga lillasyster.

Anna-Clara Tidholm gläds på djupet åt Joanna Hellgrens teckningar. Den här gången kände hon sig för gammal och för lantlig för att själv illustrera. Skräcken över att hamna språkligt fel avhjälptes av ett 11-årigt barnbarn som slog ner på vissa saker men som nöjt konstaterade att Anna-Clara Tidholm låter Anisa utbrista "Oh my God".

Största utmaningen

Men den största utmaningen var ändå handlingen. Det är en sak att skildra samtida problematik i ungdomsromaner och en helt annan i böcker för de mindre barnen. Anna-Clara Tidholm vet. När hon tillsammans med maken Thomas Tidholm gav ut bilderboken "Snälla barn" 2007 var det just den realistiska samtidsskildringen som väckte vuxna läsares upprördhet. Två syskons ensamma kväll, med frånvarande föräldrar i mobilerna, var mer än de vuxna läsarna kunde klara.

Barnen på torget

När nynazisterna attackerade en antirasistisk manifestation på torget i Stockholmsförorten Kärrtorp hösten 2013 kände Anna-Clara Tidholm att hon var tvungen att göra ett nytt försök att föra in samtiden i barnlitteraturen. Det var just de många barnen på Kärrtorpstorget som fick henne att börja skriva.

TT