Seierstad djupdyker i radikalisering

En oktoberdag 2013 lämnar 19-åriga Ayan och hennes 16-åriga lillasyster Leila hemmet i norska Bærum och reser mot Syrien för att börja ett nytt liv som jihadistkvinnor. De skickar ett mejl till familjen där de förklarar att de älskar dem och ber om deras förlåtelse, men att "muslimerna blir angripna från alla håll och vi måste göra något".

En tid senare kontaktar deras förtvivlade föräldrar ett bokförlag och vill berätta sin historia - skrivuppdraget går till Åsne Seierstad. Då i tron att döttrarna har kidnappats och att boken kommer att sluta med att deras far lyckas rädda dem tillbaka till Norge. Men sanningen är att flickorna har åkt till Syrien av egen fri vilja, "för Allahs skull", och inte vill återvända hem. I boken skildras fadern Sadiqs desperation och hans farliga resor till Syrien för att försöka hämta hem sina döttrar.

Farligt avstånd

Vi träffas på ett hotell i Stockholm med designmöbler och en stor, låst port där bara behöriga släpps in. En trygg plats där radikalisering och krig känns mycket avlägset. För Åsne Seierstad har de två och ett halvt åren hon har arbetat med "Två systrar" varit lärorika och ögonöppnande.

Åsne Seierstad tillägger att hon inte har hört organisationen uppmana till våld eller till att resa till Syrien men att extrema, religiösa organisationer bär en del av ansvaret i radikaliseringsprocessen. Sedan tar vissa ungdomar det sista steget själva.

Se tidiga tecken

Europa är i en lärofas när det kommer till radikalisering, anser Seierstad. I dag vet man mycket mer än 2013 då systrarna reste. Men det gäller att se tidiga tecken. Det var också av den anledningen som Sadiq och hans hustru Sara ville att deras berättelse skulle bli bok. I efterhand ser de flera tecken på hur döttrarna radikaliserats under en längre tid. När det skedde tolkade de det som hjärtesorg och att flickorna var upptagna med skolarbeten.

Seierstad tecknar bilden av systrarna genom andras vittnesmål och dokumentation. En viktig del av boken är chattkonversationerna mellan systrarna och den yngre brodern Ismael. Språket är tonårsaktigt och de pratar om allt från hårgelé och läxor till varför de har rest. Systrarna retas med sin bror och försöker samtidigt övertala honom att respektera deras beslut och själv resa dit. Ismael är upprörd och ifrågasätter dem ständigt.

Senast familjen hörde från systrarna var i september i år då den yngsta, Leila, ringde för att önska familjen god id al-fitr. De är numera gifta med varsin IS-krigare och själva mammor. Det pågår en blodig offensiv mot IS i Mosul, och kanske står al-Raqqa näst på tur.

TT