Skriver om våldet av nödvändighet

En baby ful som en bajskorv. En död kvinna som stiger upp ur sin grav. Ett land där mord och systematiska våldtäkter under många år var en del av vardagen. Brutal verklighet blandas med absurd humor i den indonesiske författaren Eka Kurniawans böcker. Det är 15 år sedan han skrev sin debutroman.(TT)

Publicerad 9 oktober 2017

Det är 15 år sedan han skrev sin debutroman. Men "Skönhet är ett sår" hittar fortfarande nya läsare, den här gången utanför hemlandet Indonesiens gränser. Eka Kurniawan, på Sverigebesök under Bokmässan i Göteborg, har ibland jämförts med Nobelpristagaren Gabriel García Márquez för sitt sätt att använda magisk realism i sina berättelser. Den prostituerade kvinnan Dewi Ayus plötsliga uppståndelse ur graven i boken är ett exempel på hans förkärlek för övernaturliga inslag.

””

Blir våldtagna

Annons

Dewi Ayu föds i Indonesien under den holländska kolonialtiden och tvingas under den japanska ockupationen att prostituera sig för att hon och hennes närstående ska överleva. Hon föder tre döttrar - alla lika vackra - och bevittnar hur skönheten bara bringar dem olycka. De blir våldtagna, mister dem de älskar mest och ser sina barn dö i förtid. När Dewi Ayu blir gravid på nytt önskar hon sig ett riktigt fult barn, i förhoppning om att det ska skonas från umbäranden.

Du beskriver Dewi Ayus baby som "ful som en bajskorv". Du verkar verkligen ha en absurd form av humor?

””

"Skönhet är ett sår" är ingen historiebok, förutom de magiska inslagen är också andra händelser helt påhittade. Men Eka Kurniawan lyckas ändå effektivt skildra Indonesiens våldsdrabbade förflutna, från kolonialtiden, via den japanska ockupationen, till självständigheten och det misslyckade kuppförsöket 1965 som utlöste massakrer på anhängare till kommunistpartiet. Ingen vet hur många som dog, dödssiffrorna varierar mellan 100 000 och en miljon människor.

Genom kvinnornas ögon

För Eka Kurniawan var det självklart att berätta historien genom kvinnornas ögon.

””

Eka Kurniawans andra roman "Lelaki harimau" brukar beskrivas som hans mest svårlästa. Det beror på språket, menar han. Det finns nästan ingen dialog i boken, vilket beror på hans egna svårigheter med att hantera det indonesiska språket. Eka Kurniawan växte upp med det lokala språket sundandesiska och japanska som vardagsspråk, men använder indonesiska som sitt skriftspråk.

””

Efter bok två tog Eka Kurniawan en lång paus i sitt författarskap, då han bland annat ägnade sig åt att skriva manus för olika tv-serier. Hans två senaste romaner skiljer sig väsentligt åt från de båda första, menar han, eftersom de utspelas i en urban miljö. Ändå finns det en röd tråd som binder samman alla hans verk. Den tredje boken skildrar våldskulturen under diktatorn Suhartos era.