Till minne av ett försvunnet barn

"Kulan gick rakt igenom hennes käke. Den träffade först överläppen, slet ut tre tänder och trasade sönder ena sidan av hennes tunga."

De första raderna slår an tonen i "En Marialegend". En kvinna i ett våldshärjat land blir skjuten, misshandlad och skändad - lämnad att dö intill sin makes och sitt barns lik. Det är en extremt brutal skildring av en verklighet som alla vet existerar, men som många av oss distanserar oss ifrån.

Till barnets minne

Fröet till den första av de tre berättelserna i boken har han burit inom sig i mer än 20 år. Boken är dedicerad till Nizeyimana, den lille pojke som blev familjen Rådströms första fadderbarn i början av 1990-talet.

Nizeyimana från Rwanda hördes aldrig mer av. Tankarna på vad som kan ha hänt pojken och hans familj har följt Niklas Rådström sedan dess. Men han valde mycket medvetet att inte göra en dokumentär skildring utan istället skapa en helt fiktiv berättelse om våldet och dess verkningar. Om de ohyggliga handlingar som människor är kapabla att begå, men också om de strimmor av hopp som gör även den mörkaste tillvaro om inte uthärdlig så i alla fall möjlig att genomleva.

Belägringen av Wittemberg

Den andra berättelsen i boken följer en konstintendent i New York som får ta hand om sin avlidna kollegas kvarlåtenskap - inklusive de hjärtskärande mejl som skickats till kollegan från en släkting. Den tredje delen av boken handlar om 1500-talskonstnären Lukas Cranach som försöker rädda en samling konstskatter - och sin furste - under Karl V:s grymma belägring av Wittemberg.

Ett verk av Cranach: "Maria mit dem Kinde" pryder omslaget till boken. Det knubbiga Jesusbarnet sträcker händerna mot sin mor som oändligt kärleksfullt blickar mot honom. Det är den ena sidan av Marialegenden, framhåller Niklas Rådström.

De båda motpolerna blir på sätt och vis också en sinnebild för litteraturens kraft. Det verkliga livet är aldrig svartvitt, består väldigt sällan av enbart lycka, eller bara smärta.

TT