Tuschtrolleri som framkallar livet

Gunnel Wåhlstrand målar sig in i sina motiv. Med precision och hängivenhet skapar hon en närvarokänsla som förs över till publiken. Nu visar Magasin III i Stockholm hennes största utställning hittills.(TT)

Publicerad 10 februari 2017

Det finns ett djup i Gunnel Wåhlstrands målningar som inte finns i de fotografier som hon utgår ifrån. Stående inför hennes tuschtrolleri känns det plötsligt som om man förflyttats in i själva landskapet och kan slå sig ner bredvid pojken och flickorna utanför indiantältet. Man är helt enkelt där. Det platta blir tredimensionellt och får liv.

Även för henne själv, under arbetet, infinner sig till slut ett ögonblick då hon ramlar in i motivet på golvet.

””

Annons

En annan är själva ritualen. Hur hon hämtar dagens vattenbalja, häller upp vatten och droppar i tusch. Ju längre målandet har kommit, desto mörkare nyans.

””

Nästan allt hon gjort

Snart 14 år har gått sedan hennes uppmärksammade examensutställning på Kungliga Konsthögskolan. Utställningen på Magasin III samlar nästan allt hon gjort, varav fem målningar inte ställts ut tidigare.

Det krävande arbetssättet är detsamma. Varje motiv tar två till fyra månader. Ibland ger papperet upp mot slutet, svarta prickar breder ut sig likt mögel och hon måste börja om.

I dag målar hon inte längre sin pappa. Motiven från familjealbumen är ersatta med tidlösa landskap, nu senast den steniga stranden från sommarstället, den viktigaste platsen i hennes liv.

Men när hon började var det för att kliva in i de fotografier som hennes far tog innan han dog. Hon vara bara ett år när han försvann och måleriet blev ett sätt att närma sig en pappa som hon inte minns.

Hans blick

Via hans blick kunde hon se världen, sin unga mamma. Forskningsresan fortsatte genom hennes farfars bilder, men efter att hon målat sin pappa utifrån en id-kortsbild tog det stopp.

””

Vågbränningen

Vad är ljusare och vad är mörkare i vågen som slår mot klipporna? Gunnel Wåhlstrand dekonstruerar de fotografier hon har som förlagor och bygger sedan upp målningarna, lager för lager. För att nå med penslarna, och för att ljuset ska falla jämt, målar hon sittandes på det uppspända papperet. Hon lägger ut lakan, kartong och madrass.