Andersson: Kanske börjar storgråta

Tisdag kväll, det närmar sig 20. 45 och avspark i VM-kvalet mot Nederländerna. Då är det fullt möjligt att den lille grabben som kickade boll hemma på lekplatsen i Söndrum tar över känslospakarna. - Jag kanske börjar storgråta. Det kan jag göra. Jag vet inte vad jag kommer att göra.(TT)

Publicerad 4 september 2016

Fotbollsarbetaren i overall har blivit förbundskaptenen i landslagskostym, men i någon av hjärtats vrår finns barnet kvar i honom.

Som i oss alla.

Hos Janne Andersson har landslaget alltid haft en speciell betydelse. Han är ett barn av sin tid, uppväxt på 1970-talet när en landskamp var något extra, en tilldragelse. Av många följd via svartvita tv-bilder, kommenterade av Bengt Grive. Att få uppleva en landskamp på plats var exotiskt.

””

TT: Och nu är du förbundskapten.

””

"Jäkligt speciellt"

TT: Hur tror du det blir när du går ut på Friends lagom till nationalsången, ställer dig vid båset och klockan börjar närma sig 20.45?

””

Att få publiken med sig, att fansen ska känna delaktighet, är viktigt för honom.

””

Folkets lag

””

TT: Hur var du själv som landslagssupporter?

””

Gärna en korv med bröd

TT: Du måste ha tyckt att dina företrädare ibland gjorde märkliga byten eller lät fel spelare slå friparken, eller hur?

””

I snart en vecka har Andersson och övriga ledare jobbat intensivt för att ett på många positioner nytt landslag ska komma så väl förberett som möjligt till VM-kvalet.

TT: Hur förbereder du dig själv?