Helmut Schmidt: tysk politiks elegant

Men den stilen höll i åtta år även om det slutade med att han utmanövrerades och med stor bitterhet drog sig tillbaka från rikspolitiken i Västtyskland. Men till skillnad från sina efterträdare på posten blev Schmidts anseende bara bättre med åren och hans eftermäle andas respekt och saknad.

Riktigt lycklig var nog Schmidt bara i det privata och när han fick möjlighet att spela sin älskade Bach på kyrkorgel.

Myten om att Schmidt aldrig eftertraktade sitt ämbete är omhuldad och kanske sann. Han blev Tysklands förbundskansler över en natt när omfattningen av Willy Brandtgunstlingen Günther Guillaumes DDR-spioneri stod klar. Men Schmidt var ingen politisk novis efter flera höga ministerposter och redan i början av 1960-talet kallades han för "der Macher", den som får det att hända. Fixare kanske, men ingen trixare. Redan vid makttillträdet var Schmidt respekterad och aktad inte bara för det han sade utan kanske ännu mer för det han skrev.

Inflytande

Den aktningen skulle hålla i sig. Hans memoarer i flera delar och publicistiska verksamhet som chefredaktör och skribent i dagstidningen Die Zeit ingår i den andra eller kanske tredje karriär som Schmidt fick uppleva. Medan hans efterträdare fallit i glömska eller som i Helmut Kohls fall för evigt förknippas med partiskandaler och personlig nesa fortsatte Schmidt att ha inflytande. Inte som grå eminens med trådar in i partipolitiken men som referenspunkt för ett samhälle som gått från nazism och katastrof över kallt krig och tyskt under och med hans egna ord "de många små stegens mödosamma väg" fram till tyskt enande.

Och vem skulle passa bättre att symbolisera det förändrade Tyskland: Född 1918 i Hamburg i en borgerlig familj, Hitlerjugendmedlem och frontofficer på både öst- och västfronten. Insikten om nazismens följder kom i ett brittiskt fångläger där han också blev socialdemokrat innan han reste hem för att delta i hemlandets politiska återuppbyggnad.

De små stegen

Det var den politiskt mer utåtriktade Brandt som hyllades vid murens fall som pionjären men det var Schmidt som tog de små stegen som gjorde återföreningen möjlig - vad än socialdemokrater, kristdemokrater, inte minst "muröppnaren" Helmut Kohl kan tänkas säga om den saken.

De små stegens politik kan också sägas beskriva samarbetet med Frankrikes president och nära vännen Valery Giscard d'Estaing för att bygga upp ett starkt förhållande mellan två av Europas mäktigaste länder, historiskt förenade mer av krig än av fredliga strävanden. Schmidts vision var det starka Europa med Frankrike och Tyskland som gemensam motor och med USA som jämbördig partner. Båda har också riktat in EU-gemenskapen på den väg den står i dag - med kollegan Angela Merkel som stark kvinna - och kan sägas vara valutaunionens och eurons fäder.

Egentligen hade Helmut Schmidt velat bli stadsarkitekt. I stället blev han en av efterkrigstidens mest aktade europeiska statsmän.

TT