Annons

Semlan är deras stolthet - men nu hägrar pensionen om ett halvår för bageriets ägare

Centralkonditoriet i Åseda planerar stänga i sommar efter att ha varit i paret Huynhs ägo i 33 år. Pensionering och en smula frihet lockar. Om de kan släppa taget om sin passion vill säga - som är att baka.
Åseda • Publicerad 19 januari 2021 • Uppdaterad 1 mars 2022
Uppskattningen de fått i Åseda har varit en drivkraft som utvecklat bageriet och bakverken år efter år, berättar Thi Huu och Tinh Minh Huynh, som äger Centralkonditoriet i Åseda sedan 33 år. Att berika orten med delikata bakverk har varit deras sätt att visa uppskattning tillbaka, berättar de. Särskilt semlorna är populära.
Uppskattningen de fått i Åseda har varit en drivkraft som utvecklat bageriet och bakverken år efter år, berättar Thi Huu och Tinh Minh Huynh, som äger Centralkonditoriet i Åseda sedan 33 år. Att berika orten med delikata bakverk har varit deras sätt att visa uppskattning tillbaka, berättar de. Särskilt semlorna är populära.Foto: Annika Niquet

I samma stund som sonen Ronny Huynh skrev en statusuppdatering på Facebook att hans föräldrar planerar gå i pension till sommaren och att Centralkonditoriet i Åseda i så fall stänger om ingen tar över det, infann sig en känsla av tveksamhet hos pappa Tinh Minh Huynh. Detta trots att de pratat om pensioneringen en tid.

Tinh Minh gör en vickande rörelse med handen för att bekräfta sin osäkerhet kring pensioneringen och ler, när sonen berättar.

Annons

I 33 år har bagarna Tinh Minh och Thi Huu Huynh drivit konditoriet.

– Jag förstår på pappa att han har svårt att överge sin passion, säger Ronny Huynh som sedan flera år är bosatt i Stockholm, men finns med under intervjun som språkstöd via högtalartelefon.

1980 kom Tinh Minh Huynh och Thi Huu Huynh till Sverige efter att ha lämnat Vietnam som båtflyktingar och befunnit sig i Indonesien ett kortare tag. Att det blev Sverige berodde på att Tinh Minh Huynhs syster och man redan bodde här och var etablerade. Det var också genom systern som de så småningom tog över bageriet i Åseda.

I Oskarshamn, där de först bodde, inträffade en arbetsplatsolycka på det industriföretag de arbetade på som blev avgörande för parets framtid.

– Jag fastnade i en maskin med armen, berättar Thi Huu Huynh.

Sonen Ronny, fyller i.

– Det var nära att det slutade riktigt illa för mamma. Min pappa sade då att om de fick en möjlighet att försörja sig på något annat vis skulle de göra det.

När fastern som drev restaurang i Åseda ville överlämna bageriverksamheten blev det en öppning. 1989 gick flytten och de blev egenföretagare.

Att driva ett svenskt kondis utan större erfarenhet, var varken enkelt eller självklart. Inte för dem, inte heller för kunderna, Åsedaborna. Thi Huu hade ett par års erfarenhet av att baka matbröd, medan Tinh Minh varit guldsmed i Vietnam.

– Den första tröskeln som mina föräldrar behövde ta sig över var att lära sig baka med västerländska ingredienser.

Annons

Då i slutet av 1980-talet fanns få asiatiska livsmedel i svenska butiker, dessutom drevs bageriet västerländskt när de tog över. Tinh Minh och Thi Huu fick testa sig fram. De dedikerade all sin tid åt bakandet, det blev många långa nätter vid bakbordet. Mycket hamnade i soporna på morgonen när bakverken inte riktig höll måttet, berättar Tinh Minh Huynh.

– Det var mycket ”trial an error”, fyller Ronny i.

De hade gått in i verksamheten med hull och hår. Det fanns aldrig en fundering på att ge upp. De första två åren var slitsamma, det kostade både svett och tårar, men envisheten drev dem framåt. Först tredje året lättade det.

Tinh Minh Huynh arbetade hårt för att bemästra bakkonsten. Då fanns enbart receptböcker att förlita sig till, och den egna förmågan. Inget Youtube eller Google fanns att lära sig av.

I början upplevde de att Åsedaborna inte riktigt litade på att asiater kunde baka svenskt, förklarar Ronny.

– Det var den andra tröskeln mina föräldrar behövde kliva över, när de lärt sig baka.

Semlan blev det som knäckte koden och som fick bageriet att lyfta. I dag är ”kinesens semlor” världsberömda i hela Åseda. När vetedegen väl satt som en smäck, kunde paret utveckla bageriet. De lät fastighetsskötaren bli första smakpanelen att testa semlan. När hon sa ”det här smakade ju fantastiskt bra” spred hon ordet vidare. Därefter började Åsedaborna närma sig det österländska paret som bakade svenskt.

En rolig anekdot kring språk och föreställningar, berättar Ronny, var när kunder någon gång tog till kraftuttryck för att berömma fikat: ”fan vad gott det smakar”. Mamma Thi Huu undrade varför gästerna svor över deras bakverk.

– Hon fick inte ihop kontexten, att gästerna använde ett svärord som ett uttryck för att betona hur bra det smakade, säger Ronny.

Semlorna blev, och är deras stolthet än i dag, berättar de numer erfarna bagarna.

Annons

Det som hägrar är att spendera mer tid med barn och barnbarn. Under pandemin har det blivit tydligt hur viktigt det är att umgås med nära och kära när man inte har kunnat menar bagarparet. Och att kvalitetstid betyder mer än arbete och pengar.

Under åren har många äldre stamgäster gått ur tiden, men barn och barnbarn har fortsatt gästa fiket, berättar de. – Det har varit fint att följa generationerna.
Under åren har många äldre stamgäster gått ur tiden, men barn och barnbarn har fortsatt gästa fiket, berättar de. – Det har varit fint att följa generationerna.Foto: Annika Niquet

I Vietnam växte Tinh Minh och Thi Huu upp i fattigare förhållanden. Barndomen bestod aldrig av frihet eller lek, eftersom barnen behövde leta ströjobb och hjälpa till med försörjningen.

Nu, när de har en annan stabilitet, vill de göra saker de inte haft friheten att göra innan i livet.

– Det handlar inte om att bo lyxigt eller resa, utan bara om lyxen av att ha friheten att gå ut och äta gott eller kunna vara ledig när man känner för det, säger Ronny.

I folkmun kallas ju bageriet för ”kinesen”, kanske en bild av att det österländska var något nytt i Åseda då, runt 80-talet. Hur känner ni inför det?

– Vi har känt en sådan värme och ett sådant stort hjärta från Åsedaborna, som alltid varit väldigt snälla mot oss. Vi kände oss alltid välkomnade även om de inte vågade lita på att asiater kan baka västerländskt från början, men mina föräldrar har alltid känt sig accepterade för vilka de är i Åseda.

– Att de kallade oss ”kinesen som bakar” kändes familjärt. Vi tog det lättsamt och tyckte det var lite roligt, säger Ronny Huynh.

”Vi har känt en sådan värme och ett sådant stort hjärta från Åsedaborna, som alltid varit väldigt snälla mot oss. Vi kände oss alltid välkomnade även om de inte vågade lita på att asiater kan baka västerländskt från början, men mina föräldrar har alltid känt sig accepterade för vilka de är i Åseda.”
Ronny Huynh
Annika NiquetSkicka e-post
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons