Jonas Engman: Jonas Engman: Varför är det så ont om R i Småland?
Dialekter är kul och något att vara stolt över. Oavsett var man kommer ifrån. Det är ord och uttryck och en slags lokalpatriotism att värna om.
Jag talar inte den grövsta småländskan, har till och med fått höra att min dialekt är svårplacerad. Jag själv tycker att jag pratar småländska. Född och uppvuxen i Gnosjö... så jag är.
I dag är det första torsdagen i mars. En mening helt utan R om man uttalar den som vi gör i vårt landskap. En dag som på senare år har blivit sönderhypad som en slags inofficiell nationaldag för vårt landskap. Det blir en del fniss och instagrambilder på ”massipantååto”.
Jag är stolt över mitt ursprung och min dialekt, men fler än en gång har den också varit till besvär. När jag som nyhetsuppläsare på TV4 fastnade i manus inför ordet ”förare”. R:en stockade sig i halsen. Svetten började rinna i pannan. Strålkastarna var tända. Den röda lampan på kameran visade att jag låg ute i direktsändning. Tusentals tittare i stugorna och studiomannen var tysta och tittade på mig och väntade på vart katastrofen skulle ta vägen.
När jag i efterhand såg repris på sändningen skämdes jag. Krampaktigt får jag fram ett ”föae”.
Eller den gången jag ilsket skällde ut ett butiksbiträde för att hen inte visste var i affären de hade paketen med ”tååkade atte”. Det var ju för bövelen dan innan torsdag och dags att göra ”attsoppa”.
Med eller utan R. Ha en redigt trevlig torsdag!