Kristina Bingström: Kristina Bingström: En andra chans att få respekt för den du är
I kväll är det dags för andra chansen i melodifestivalen. Åtta bidrag som inte riktigt räckte till i sina deltävlingar får en ny möjlighet att ta sig vidare till final. För att bredda startfältet och komplettera redan finalklara artister.
Lite som kvoteringar i arbetslivet. När den vanliga urvalsprocessen fastnar i gamla strukturer kan kvotering vara nödvändig för bättre mångfald och ökad jämlikhet.
När melodifestivalen arrangerades i Växjö förra gången, den 18 februari 2017 närmare bestämt, tog programledaren Clara Henry hjälp av Alcazar-donnorna Tess Merkel och Lina Hedlund och förvandlade schlagertrean Not a sinner nor a saint (som tog sig till final just via andra chansen 2003 ) till ett feministepos tänkt att stärka framför allt alla unga tjejer. Åtminstone hos min tonårstjej landade budskapet rätt.
”Det är inte mycket jag begär
att du får respekt för den du är
att du kan få skratta högst i klassen
att du får lön för ditt jobb
och en schysst pension så småningom
och att du kunde slippa se dig om
att du kan dansa fritt i natten
För världen behöver dig och just dig!”
Texten i refrängen förtjänar att lyftas fram igen. En andra chans till genomslag. Även utan glittriga scenkostymer, koordinerad koreografi och konfettiregn. Kanske framför allt utan all kosmetika. Bara rakt in i hjärtat till högpresterande unga tjejer som nästan dukar under av höga (inre) krav och stress. Till utarbetade yrkeskvinnor som känner att det spelar ingen roll, man kommer ändå aldrig att räcka till. En styrkekram och en lyckospark på samma gång.
Andra chansen i mello i kväll alltså. Och internationella kvinnodagen på måndag. Två anledningar så goda som några andra att lyssna på Clara Henry en gång till. Och en till. Till vi kan sätta check på varenda punkt på listan. Det är inte mycket begärt. Men där är vi inte än.