Annons

Kristina Bingström: Kristina Bingström: Ester och Ann-Christine vågade dela med sig av det mest privata

Kristina BingströmSkicka e-post
Publicerad 15 februari 2020
Kristina Bingström
Detta är en personligt skriven text i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Starka röster. Personliga röster. Egna röster. Smålandspostens krönikörer är en viktig del av tidningen, som kanske inte alltid lyfts fram ordentligt.

Var och en tillför och bidrar med egna erfarenheter och infallsvinklar. Var och en skriver utifrån egna perspektiv.

Annons

I dag är det Ester Roxberg som skriver. Personligt och insiktsfullt som vanligt. Om resan till barndomens Zimbabwe. Om upplevelser som format ett helt liv, och om en livslång längtan tillbaka.

Det blir mer Ester Roxberg till veckan.

Löpsedel från den 20 februari 2012.
Löpsedel från den 20 februari 2012.

Den 20 februari 2012 publicerade Smålandsposten som första tidning en lång intervju med Esters pappa, kyrkoherden Åke Roxberg där han berättar om sin livslånga längtan att vara kvinna och om hans alterego Ann-Christine som han då äntligen vågade släppa fram efter år av skam och förnekelse.

Den 21 februari 2020 går vårens stora svenska film upp på biograferna. Min pappa Marianne, med Rolf Lassgård, Hedda Stiernstedt och Lena Endre i huvudrollerna. Filmen är baserad på boken Min pappa Ann-Christine, skriven av dottern, författaren och vår krönikör Ester Roxberg, och den handlar om hur man hanterar att ens pappa inte längre är den man trodde att han var.

Det är upplevelser som både Ester Roxberg och Ann-Christine Ruuth flera gånger berättat om för Smålandspostens läsare, ett förtroende vi är stolta över.

Nu i samband med filmens premiär har vi mött dem igen. Hur känns det egentligen att se sitt eget liv som film?

I samband med den där intervjun för åtta år sedan hoppades jag i en moderator som denna att det mod Åke/Ann-Christine visade genom att komma ut och stå för hela sitt jag skulle kunna ”tolkas som att vi faktiskt går en framtid till mötes där det kan bli lite lättare och lite mindre ångestladdat att våga vara den man är.”

Åtta år har gått. Många steg har tagits i prideparader sedan dess. Att vara transperson är fortfarande inte enkelt och hbtq-rörelsen bekämpas alltjämt. Men jag hoppas att filmen Min pappa Marianne gör att ytterligare några fler vågar bejaka sitt sanna jag. Som Ann-Christine gör i dag.

Du möter både Ester och Ann-Christine på på kultur- och nöjessidorna på onsdag. Läs Esters senaste krönika så länge!

Annons

Annons
Annons
Annons
Annons