Kristina Bingström: Kristina Bingström: Ett mord som satt sina spår

28 februari 1986. Ett datum som skrivit in sig i den svenska folksjälen. Den natt då Olof Palme mördades. Den natt då idyllen sprack. Av det syns inte ett spår i Smålandsposten. Som flera andra tidningar missade vi att Sveriges statsminister blivit skjuten.

Vi visste det inte då, kvällen innan, hur skulle vi kunna veta, att så mycket skulle förändras den natten. Vi gick och lade oss i ett Sverige och vaknade upp på morgonen i ett annat.

Vi säger alla att vi vet vad vi gjorde, den 28 februari 1986. Vi har alla våra historier att berätta. Det är ett av de där datumen som etsat sig fast i den svenska folksjälen.

Liksom Estonia, tsunamin, Gudrun och World Trade Center. Berlinmuren och Usain Bolt. Händelser som förenar, minnen som etsar sig fast, dagar som sätter sina spår.

Jag har ingen aning om vad jag gjorde den 28 februari 1986. Men jag vet hur jag vaknade upp den 1 mars. Förvåningen. Förvirrningen. Förstämningen. Det svenska samhället som vi kände det hade slagits i spillror. Och ingenting blev sig mera likt igen.

Måndag den 3 mars 1986. En ny dag, en ny vecka och en ny utgåva av Smålandsposten. Och nästan allting handlar om mordet. Det fanns ett före och ett efter. Det är det efter jag minns. Dagarna av förstämning. Känslan av att allt tycks stå stilla.

34 år har gått. I går stod återigen delar av Sverige stilla. Det spekulerades på förhand om ett mordvapen. Det pratades i förväg om avgörande teknisk bevisning. Kanske skulle vi få klarhet. Kanske fick vi det också. Chefsåklagare Krister Petersson satt i direktsändning och redogjorde för sin utredning om Palmemordet, sina slutsatser och de bevis han tycker sig ha. Det är inte lätt att utreda ett 34 år gammalt mordfall, särskilt inte när den misstänkte gärningsmannen inte längre är i livet. Kanske kunde det aldrig bli något annat än en nedlagd förundersökning.

11 juni 2020. I dag ser vi återigen mordet på Olof Palme på vår första sida. 34 år har satt sina spår.