För fem år sedan var det vattentäta skott mellan våra redaktioner, även om vi satt i olika delar av samma hus, sedan dess har vi börjat samarbeta allt mer. Först genom våra gemensamma riktade specialprodukter MinBoll, MinHockey, VXOWeek och Mera Ljungby och nu också med en gemensam webbredaktion som styr flödet på alla våra olika sajter. Vi drar nytta av och berikar varandra. Det är bra för alla er som på något sätt tar till sig innehållet på någon av våra sajter. Nu ser vi fram emot att utveckla journalistiken och innehållet ännu mer. Tillsammans. För er.

Det enskilt absolut viktigaste ögonblicken inte bara denna vecka eller detta år utan på mycket länge handlar dock inte om Kronobergs län eller ens Sverige, perspektivet är mycket större än så. När jag är ute och föreläser brukar jag citera Hillary Clinton. När hon gick in i presidentvalskampanjen i USA 2016 hoppades hon krossa glastaket och bli den först kvinnliga presidenten. När hon erkände sig besegrad av Donald Trump återkom hon till glastaket. Beklagade att det amerikanska folket inte varit redo att krossa det än. Men tackade sin anhängare för att de tillsammans åtminstone åstadkommit några repor i det. I onsdags den 20 januari var det inte bara dags att säga tack och farväl till Donald Trump och välkomna Joe Biden som USA:s 46:te president. Några minuter dessförinnan, i Hillary Clintons åsyn, gjorde Kamala Harris ytterligare ett antal sprickor i glaset genom att bli USA:s första kvinnliga vice president. Ett i sanning stort och historiskt ögonblick som inte får underskattas. Reporna och sprickorna blir allt fler, glastaket får allt svårare att hålla samman. Det är nära nu, men vi är fortfarande inte där.