Kristina Bingström: Kristina Bingström: Man måste också kunna skratta åt eländet
Förbud mot folksamlingar med fler än 50 personer. Avrådan från resor. En uppmaning att hålla sig hemma i påsk. I går kom nya och än stramare direktiv från regeringen och folkhälsomyndigheten.
Vardag i coronatid skiljer sig allt mer från den vardag vi är vana vid. Och än ser vi inte slutet.
Ni är många som hör av er om vår bevakning. Det tackar vi för. De flesta av er uppskattar det mesta vi publicerar kring coronaviruset och covid 19. Det tackar vi för ännu mer. En del av er har också synpunkter och tips på saker vi kan göra bättre och annorlunda. Det tar vi också tacksamt emot.
Är den svarta vinjetten som ramar in våra tidningssidor om corona för svart och dramatisk eller tydlig och bra? Är den dagliga grafiken över antalet diagnosticerade i Kronoberg lätt att begripa eller svår att förstå? Är andelen artiklar på smp.se som är öppna för våra prenumeranter eller öppna för alla rätt balanserad eller felfördelad åt något håll?
Vid sidan av en ständig avstämning kring vilka artiklar vi ska skriva i dag och vilka som kan vänta till i morgon eller nästa vecka är det den typen av frågor era synpunkter för oss att diskutera. Och det gillar vi.
Här saknas innehåll
De nya direktiven påverkar alla och envar omedelbart och direkt. Och de påverkar även vår bevakning och vår möjlighet att komma ut med den journalistik vi brukar. Vi diskuterar ständigt vilken typ av jobb vi kan göra och vilka jobb vi inte ska göra. Vi vill varken riskera att sprida med oss smitta eller dra på oss smitta. Fler inställda evenemang innebär också färre evenemang för oss att bevaka. Det blir en annan typ av tidning. Något tunnare ibland. Det är så det får bli. I coronatid.
Och i coronatid gäller det att hitta sin egen väg för att ta sig igenom det tuffa och besvärliga. Se till att komma ut i naturen när solen lyser och himlen är blå. Värna lite extra om nära och kära på de sätt det går. Fortsätta skratta och älska och leva.
Och jo. Det går att skämta om corona? Jag tror att man måste göra det. Humor funkar som alltid som en ventil. Ett sätt att för en stund avdramatisera en känsla av oro, panik, närmast skräck. Ett sätt att undvika att paralyseras av ängslan. Man måste kunna skratta åt eländet. Också.
I helgen är det dags att ställa om klockan och kroppen till sommartid igen. Och hur var det nu då, ska klockan ställas fram eller tillbaka? En bra tumregel har länge varit att tänka på utemöblerna.
”På våren ställer man fram utemöblerna, alltså ställer man fram klockan.
På hösten ställer man tillbaka utemöblerna, alltså ställer man tillbaka klockan.”
Ett lagom städat coronaskämt som sprids har samma tema.
”I höstas ställde man in utemöblerna. I vår ställer man in allt.”
Lite roligt var det väl?
