Kristina Bingström: Kristina Bingström: Vi ömsom stöttar och störtar varandra
Boys will be boys brukar det heta. Och antyda att somliga karaktärsdrag hos den manliga halvan av befolkning aldrig tycks gå ur tiden, oavsett ålder eller andra av livet surt förvärvade erfarenheter. Så enkelt är det förstås inte.
Ändock. Under veckan har vi publicerat en par artiklar om den fortsatta bristen på kvinnor i bolagsstyrelser och återigen kunnat konstatera att en hel del återstår innan vi är framme vid en helt jämställd företagskultur. I den kontexten dyker de där boysen upp igen. I betydelsen män anställer män.
Samtidigt. När jag iakttar dottern och hennes via telefonen ständigt pågående kommunikation kring livsavgörande små och stora detaljer från en helt vanlig day in the life och samtidigt känner telefonen ihärdigt vibrera av nya meddelanden från min egen krets av BFF:s. När jag i tv-soffan njuter av verbal krigsföring mellan maktens kvinnor i nutid och dåtid, oavsett om de heter Mary eller Margaret eller Elisabeth och nästan plågsamt mycket känner igen mig i systerskapets eviga dubbelnatur där vi ömsom stöttar, ömsom störtar varandra. Så kan jag bara konstatera att om boys will be boys gäller sannerligen likaså att girls av alla slag, i alla åldrar, från alla delar av världen, för evigt will be girls.
Som mamma till en dotter och som kvinna och chef är det viktigaste avtryck jag kan göra att visa i ord och handling att det inte finns något motsatsförhållande mellan att å ena sidan fnittra i mobilen och å andra sidan fatta tuffa beslut på redaktionsgolvet. Och allt däremellan. Det handlar inte om att välja. Det handlar om att göra allt man vill och både ock.
Vi speglar oss i varandra. Söker oss till dem som är som vi. Därför blir det vi lägger in i begreppen så betydelsefullt. Vad vi tillåter varandra att vara, som män och kvinnor, boys och girls.
