Annons

Lång resa till trygghet

Regeringen Löfven har svag trovärdighet i frågor som rör brott och straff.
Publicerad 9 november 2017
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Adam Ihse/TT

Få förslag men desto fler turnéer. Så kan regeringens arbete vid denna tidpunkt i mandatperioden sammanfattas. Det är fullt möjligt att den går i mål utan att ha genomfört någon reform i ordets rätta mening på något område av politiken.

Att Stefan Löfven anträder en resa med trygghetsfokus får därför snarare ses som en förövning till valrörelsen än som en förberedelse till förnyade ansträngningar i frågor om brott och straff.

Annons

Brott och straff ska av allt att döma bli ett slags socialdemokratisk profilfråga: Löfven talar om att vi måste vara "hårda här och nu" men samtidigt skapa bostadsområden som är "trevliga och schyssta". Det är kombinationen som är "det verkligt sossiga", enligt Löfven. Och om det funkade för Tony Blair att vara hård mot brottsligheten och hård mot brottslighetens orsaker, varför skulle det inte funka i Sverige?

Ett skäl är naturligtvis polisens prestationer. 2016 lagfördes färre personer än för tio år sedan. Antalet anmälda brott har stigit samtidigt som antalet personuppklarade handlagda brott har sjunkit. I rapporten om utsatta områden skrev polisen: "Samhället är inte rustat för att hantera den stora numerären av kriminella aktörer och polis och andra samhällsaktörer saknar förmåga att möta problematiken." Offentliga löften om att polisen nu ska prioritera medialt uppmärksammade brottstyper, samtidigt som aldrig några andra former av brott prioriteras ner, bådar inte heller gott.

Ett annat skäl är regeringens egen politik. Fler nya poliser är en svag ersättning för att erfarna poliser lämnar yrket. Fler platser på polisutbildningar är en klen tröst om det saknas sökande och kraven för antagning sänks. Strängare straff får som mest en symbolisk innebörd om gärningsmännen ändå inte identifieras och grips.

Ett tredje skäl, som diskuteras mer sällan, är att straffskärpningar kan gå om intet när de verkligen ska tillämpas.

I veckan kom en dom från Högsta domstolen i ett fall där tre personer hade haft med sig fem automatvapen och en stor kvantitet ammunition på allmän plats. Enligt tingsrätten var detta att betrakta som synnerligen grovt vapenbrott; enligt hovrätten bara som grovt.

HD gick på hovrättens linje med motiveringen att det måste skapas "utrymme i den övre delen av straffskalan för fall som avser befattning med ett avsevärt mycket större antal vapen". Detta hypotetiska scenario vägde tyngre än att vapnen i det aktuella fallet enligt domstolen bara kan användas för beskjutning mot människor och att det får antas att de skulle komma till användning vid brottslig verksamhet.

Med detta prejudikat kommer det att krävas väldigt mycket för att någon någonsin ska bli dömd för synnerligen grovt vapenbrott.

Om samtidigt den andra delen, "trevliga och schyssta bostadsområden", fallerar återstår inte mycket av regeringens kriminalpolitiska agenda. Med ett antal studiebesök i olika verksamheter går det att samman en trygghetsresa för statsministern. Hur trygghetsresan för Sverige ser ut är lika oklart som förut.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons