Lista: Hemsökta platser i länet: ”De såg hur djävulen kammade hennes hår så blodet rann”
Håkan Nordmark, Kulturparken Småland
Håkan Nordmark är museipedagog och historiker på Kulturparken Småland och delar med sig av några kusliga skrönor från Växjö.
Kronobergs slottsruin
– På Kronobergs slottsruin har det hänt mycket. Det sägs att en ungmö går högt uppe på den sydvästra delen av ruinen, vid ett av kanonhörnhålen. Där har hon setts många gånger och till slut kastar hon sig i sjön så att vattnet blir illrött. Enligt sägnen ska hon ha blivit förälskad i någon som hon inte får gifta sig med och då kastar hon sig hellre i vattnet, säger Håkan Nordmark.
Enligt Håkan Nordmark har det pratats om kvinnan sedan 1800-talet, men det finns också historier om en munkliknande figur som går genom väggarna i slottsruinen.
Växjö Teater
Ordföranden för Växjö teater, Levi Herman Philipson går igen. Åtminstone om man ska tro på sägnen. Levi Herman Philipson brann för teatern och var ordförande från mitten av 1930-talet till 1967. Teatern var hans liv och han ville skydda den så mycket han kunde genom att inte dra in för mycket modern belysning och ljud. Han ansåg att riktiga skådespelare kunde tala högt och inte behövde mikrofoner. Han sägs spöka på teatern inte minst när tekniken strular. Han ska också öppna dörrar och ställa till det på olika sätt.
Levi Herman Philipson dog på 1980-talet och begravningen ägde rum på teatern.
Teleborgs slott
Vad är gastar och demoner utan ett slott? På Teleborgs slott sägs det att Anna Koskull, änka till greve Fredrik Bonde går omkring och gråter på slottet. Enligt sägnen ska flera personer har hört någon gå omkring och både sucka och gråta.
– Det sägs att hon inte levde så gott där. Det finns många historier om att hon mer eller mindre söp ihjäl sig men om det stämmer vet jag inte, säger Håkan Nordmark.
Anna Koskull bär på en tragisk historia. Hennes pappa dog ung och hon behövde därmed en förmyndare. Då klev greve Bonde in och gifte sig med den cirka 20 år yngre Anna Koskull. Då greven dör innan Anna blir hon ensam på slottet i flera år. Hennes tidigare familj har hon ingen kontakt med och hon dör 1917.
Per Gustavsson, Sagomuseet i Ljungby
Per Gustavsson arbetar som sagoberättare på Sagomuseet i Ljungby, men är också författare. När Smålandsposten ringer honom skriver han på boken ”Stora Pockers öga. En sägenresa i Sagobygden” som kommer ut under nästa höst. Per Gustavsson har full koll på många sägner runt om i länet och nämner några:
Toftaholms herrgård
Herrgården har anor från sent 1300-tal men på 1700-talet arbetade en ung man vid namn Mats på gården. Mats blev kär i grevens dotter, vars far arrangerade ett äktenskap med sonen till en adelsman.
Ett stort bröllop ägde rum på herrgården och under samma kväll försvann Mats. Han hittades i ett av herrgårdens gästrum en vecka senare, där han hade hängt sig. Det sägs att Mats går igen på herrgården och att han ska vara ett snällt spöke. Det händer att han dyker upp bakom kvinnor och lägger sin hand på deras ena axel...
Fylleskogs säteri
För några hundra år sedan ägde Anna Beata Fylleskogs säteri utanför Ryssby.
– Folk sa att hon hade ingått förbund med djävulen och det slutade med att djävulen kom och hämtade henne, säger Per Gustavsson.
En dag ska Anna Beata ha försvunnit från gården och förts genom underjorden till ett annat gammalt hus.
– Andra kunde kika in i huset. De såg hur djävulen kammade Anna Beatas hår så att blodet rann... Nu sägs det att Anna Beatas vålnad går igen och att man kan förnimma henne på gården i Fylleskog.
Bolmarö säteri
På Bolmarö säteri härskade den stränga fru Stockenberg i början av 1800-talet. Det sägs att hon var så hård och elak så hon fick öknamnet ”pintorparfrun” och ryktet sa att hon hade gett sig i lag med självaste djävulen. En kväll kom en vagn körandes upp på gården och ut klev en stilig man. Han gick rakt in i fruns privata kammare där han bjöd upp till dans. Frun älskade att dansa – men det blev en annorlunda dans. Det gick fortare och fortare och de dansade varv efter varv. Till slut hängde hon som en trasa i mannens armar och hon skrek i dödsångest.
Arbetarna på gården anade att det var djävulen som hade bjudit upp till dans. De ringde efter en präst som borrade ett hål i fönsterblecket och läste ut djävulen med hjälp av bibeln.
Pintorparfrun hade dansat sönder sina skor och fotsulor så blodet rann. Än i dag går det att se blod på golvplankorna och det sägs att under mörka nätter – när månen ger lite ljus, kan man höra hur en vagn kör fram till herrgården.
Hjortsberga kyrkogård
I början av 1900-talet uppenbarade sig en stig mellan olika gravar på Hjortsberga kyrkogård. Det sägs att sonen till en rik familj hade förälskat sig i en piga, något som mamman i familjen inte tyckte om. Kvinnan ska då ha förgiftat pigan med arsenik.
– Pigan begravdes i kyrkogårdsmuren på Hjortsberga kyrkogård. Kvinnan, mamman till sonen, ställdes till svars kunde inte fällas för brottet och blev frigiven, säger Per Gustavsson.
Många år senare, när kvinnan låg för döden kallade hon efter prästen – som inte hann fram. Kvinnan dog och begravdes på Hjortsberga kyrkogård. En tid efteråt började det visa sig en stig mellan kvinnan grav och kyrkogårdsmuren där den döda pigan var begraven.
– Det säg svara ett tydligt tecken på att hon var skyldig, att hon vandrade varje natt till pigans grav för att be om förlåtelse. Till slut var det en präst som läste ner henne i graven och nu ska stigen ha bleknat bort.
Härlunda kyrkogård
Förr fanns det benhus på kyrkogårdarna. När nya gravar grävdes och dödgrävaren stötte på gamla ben, lades dessa i benhuset.
En kväll sa en skomakare i Härlunda församling att han inte var rädd för någonting. När han väl hade sagt det var han tvungen att bevisade det, och begav sig till benhuset.
– Det blev fruktansvärda upplevelser för honom, säger Per Gustavsson.
Skomakaren trevade framför sig i mörkret och fick tag i ett dödskalle. Då hörde han en röst som sa ”rör den inte!” Han försökte flera gånger, till slut rusade han ut ur benhuset med en skalle i handen. Men innan han hann till kyrkomuren blev han stångad och knuffad av kyrkogrimmen att han var tvungen att ställa tillbaka skallen i benhuset.
Snickerifabriken i Älghult
Under 2018 fick spökjägarna Laxton Ghost flera tips om att det spökar på det gamla Snickeriet i Älghult. De åkte dit för att dokumentera eventuell aktivitet i den gamla snickerifabriken.
Saker flyttas, det känns som att någon eller några arbetar omkring en och lampor tänds är något som både spökjägarna och Älghultsbor upplever. Det känns som att någon följer en till dörren och det hörs steg bakom en – om besökarna inte säger godnatt innan man lämnar lokalen. Inne på toaletten känns också en stark doft av damperfym. Men om det spökar gamla snickeriet är ännu oklart.
Här saknas innehåll
Hvita Korset
Spökade det på Hvita korset i Älmhult? Ovan nämnda spökjägare, Laxton Ghost, besökte bygget 2019 och fick fram både barnröster, hummande och namnet ”Kasper”. Oförklarliga ljud hörs när spökjägarna tar sig an bygget.
Spökjägarna var med om en del oförklarliga händelser under tiden de ”utredde” Hvita Korset i Älmhult då en av dem bland annat blev knuffad i ryggen....