Sara Martinsson: Sara Martinsson: Man inte kan annat än att mysa åt ”Drag race Sverige”
Att just SVT skulle vara kanalen att ta sig an formatet överraskar. Inte bara för att senast drag var på deras agenda så rörde det sig om en hätsk debatt kring huruvida män utklädda till kvinnor ska få läsa sagor för barn. Drugornas oblyga firande av allt som traditionellt brukar kopplas till den feminina sexigheten stämmer ganska dåligt överens med den bild av foträt, folkbildande underhållning som SVT brukar satsa på. Melodifestivalen undantagen är det sällan från public service man kan förvänta sig glittriga outfits, höga klackar, djupa urringningar och uppumpade plutmunnar.
”Drag race Sverige” ger dock alla oss som ångesthanterar genom att glo på när andra lever gott om valuta för skattepengarna. Att inte charmas av Imaa queen, Vanity vain, Admira thunderpussy, Elecktra, Santana sexmachine och alla de andra drugorna är omöjligt. Precis som i den amerikanska förlagan är programmet oslagbart på att arbeta med kontraster. Deltagarnas kostymer och make up är givetvis på en oklanderligt hög nivå. Men det är i mötet med de personliga berättelserna som glamouren får sina nyanser.
I premiäravsnittet berättar Imaa queen, från Värnamo, om sin pappa dekormålaren. Han accepterar inte hens sexuella läggning. Tycker att hens val att uppträda som drag queen är ”horeri”. ”Jag har varit nära att ta livet av mig många gånger”, säger Imaa queen. ”Dragen har räddat mig”. När hen sedan går ut på scenen iförd den mest fantastiska av kreationer, inspirerad av pappans konstnärskap, har framträdandet ramats in med en typ av djup och svärta som man måste ha ett hjärta av sten för att inte få svindel av.
Med fast hand och glimt i ögat leder en annan smålänning, dragveteranen Robert Fux, tävlingen framåt. Han är van vid att röra sig mellan olika världar, från den smala teatern till den breda musikalen. Här har han fått ett manus i handen som är uppfriskande kantigt, i rakt nedstigande led från originalet RuPauls varma men knivskarpa rappkäfthet. Fux är trygg och charmig nog att få betydligt större uppdrag från SVT framöver. Hur skulle högerdebattörerna som avskyr att drag queens läser sagor handskas med om en druga ledde nästa års Melodifestival? Man kan inte annat än mysa åt tanken.
Precis som man inte kan annat än att mysa åt ”Drag race Sverige”. När ett vanligt mål mat kostar som en bättre trerätters, när bolånet äter hål i sparkontot och när elstödet knappt räcker till en halv veckohandling är det en välgärning av närmast helgonlika mått som SVT gör med det här programmet. En gång i veckan hela våren finns antidepp i tv-form bara ett klick bort, och nästan helt gratis.
”Hur skulle högerdebattörerna som avskyr att drag queens läser sagor handskas med om en druga ledde nästa års Melodifestival? Man kan inte annat än mysa åt tanken.”
