Spektakulär 70-talsdröm i Öjaby

Den vita mexitegelvillan från 1973 är vid första anblick lite anonym och tillsluten. Men när Ewa Thuresson-Björstrand slår upp dörrarna, öppnar sig en helt annan värld.Man ser man rakt igenom huset och ut över den väldiga bakomliggande strandtomten och Helgasjöns stilla vatten.

Men det är inte bara Helgasjön som är anslående. Hela huset på närmare 300 kvadratmeter i ett plan är en visuell upptäcktsfärd. Magnifika stengolv från tidigt 70-tal. Innertak klädda med patinerade träribbor placerade i mönster. En öppen spis i murbruk som täcker en hel vägg. En mängd fönstertak. Och alla fönsterpartier som vetter mot sjön.

Det är storslaget, exklusivt och modernt - men med 70-talssjälen bevarad.

Men när Ewa och maken Jonas köpte huset för fem år sedan var det annorlunda.

– Det var gamla heltäckningsmattor, mörkt och murrig och äckliga toaletter och kök. Dessutom var det fuktproblem i delar av huset, vilket kanske skrämde iväg en del spekulanterna.

Men Ewa, 54 år och Jonas, 53 år, såg tvärtom potentialen. Och så var de sugna på ett gemensamt projekt.

Ewa och Jonas har varit ett par sedan 35 år tillbaka och levt familjeliv i en 50-talsvilla i Öjaby de senaste 25 åren. Ewa jobbar som tapetserare och har tidigare hyrt ateljélokal. Men för ungefär fem år sedan skulle industrilokalen säljas. Samtidigt var barnen flygfärdiga och Ewa började fundera på möjligheten att flytta hem sin verksamhet. Men då skulle det behövas ett större hus.

Och ungefär då dök den hemliga villan vid vattnet upp.

– Jag växte upp i Öjaby och cyklade förbi huset varje dag på vägen till skolan. Det såg så konstigt ut och jag undrade alltid hur det såg ut inomhus. Det var ett hus som liksom berörde mig på något sätt.

Men huset hade som sagt stora renoveringsbehov. Främst var det en anmärkning av syllarna i huset utan källare.

– Huset och syllarna var byggt på tryckimpregnerat trä direkt på betongplattan och då kommer fukten underifrån, i synnerhet eftersom huset ligger precis vid sjön.

Snickarna rev ner 60 centimeter av alla ytterväggar från insidan ifrån golvet och uppåt, för att få bort allt fuktskadat organiskt material. I samband med det beslöt sig paret för att ändra planlösningen till en mer öppen sådan. Sju sovrum blev fyra till förmån för betydligt större kök och vardagsrum.

Alla fönster byttes ut, men med samma storlek som de gamla. Och det vackra innertaken i trä har fått vara kvar.

– Vi har renoverat varsamt för att huset ska behålla sin själ, det var jätteviktigt för oss.

Renoveringarna tog fyra månader. Ewa och Jonas slet med rivning och städning. Sedan kom snickarna och gjorde sitt.

– Det har varit ett jättekul projekt för oss. Här kan vi bo tills vi rullar fram eftersom det är tröskelfritt, säger Ewa och skrattar.

Inredningen är modern och elegant. Exklusiva nyinköpta soffor från danska Eilersen samsas med välbevarade antikviteter från 50-talet och designlampor från bland andra Tom Dixon. I hallen ett par fåtöljer från en norsk designer. För dagen klädda i ett benvitt robust tyg. Men när vintern faller på, byter tapetseraren Ewa till ett orange överdrag.

På väggarna hänger färgstarka abstrakta målningar.

– Som tapetserare älskar jag färg, men också tidlös stil och slitstarka material.

Ewa visar in i sin verkstad som ligger i ena delen av villan. Som småbarnsförälder var det viktigt att kunna separera arbete och fritid. Men idag, med utflugna barn, njuter hon av att kunna gå in i verkstaden när andan faller på.

Efter 30 år i branschen har hon ett väl upparbetat kundunderlag. Både företag och privatpersoner. Bland de roligaste uppdragen är när hon får in riktigt gamla möbler som bär på en historia.

Som just nu, när hon håller på att klä om en fåtölj från 1700-talet.

– Jag älskar historia och att fantisera om alla som suttit i den här fåtöljen, alla som älskat den. Tanken är svindlande.

Ewa utbildade sig till tapetserare på 90-talet. Då fanns det en gymnasieutbildning i Ljungby som gav utbildningen. Men redan när hon var ännu yngre älskade hon gamla saker och att gå på loppis.

– En gång hamnade på en heminredningsmässa. Där stod två tjejer och klädde om en fåtölj i röd plysch. Då förstod jag att det är ju det jag vill jobba med!

Men när Ewa var nybakad tapetserare rådde ingen vurm för återbruk och gamla ting. Starten blev med andra ord tuff.

– Istället åkte jag runt på loppisar, köpte in och klädde om för att ha som visningsexemplar. Med tiden lyckades jag bygga upp en kundkrets.

Idag har det blivit stekhett att låta klä om sina möbler snarare än att köpa nytt. Och det gläds Ewa åt, inte bara för att det innebär mer jobb.

– Jag har blivit allt mer miljömedveten och som tapetserare är min roll att bevara. Sedan vi flyttade hit har jag börjat odla Dahlior och bin. Ja, jag gick faktiskt en kurs i vintras och nu har vi ett bisamhälle längre bort i skogen. För miljöns skull och för att jag vill se om jag faktiskt lyckas få dem att överleva.