Skiftande uttryck i en lada och ett hönshus

B som i Borgehed, Bornholm och Burkard – de tre bevandrade traditionsbärarna. E som i Evans – den efterlängtade uppkomlingen.

Vi tar dem i ordning. Värdinnan först:

Margaretha Borgehed; kermiker och ordförande i Tingsryds Konstförening, som tar emot i Smöramåla i Urshult där hon har sin skaparverkstad.

Martin Bornholm; välutbildad, välrepresenterad och vital 82-åring, med rötterna i Linköping men med bas i Aramo skola utanför Urshult sedan 1980.

Jim Burkard; Buffalobördig amerikan, som hittat till Urshult via Danmark och nu delar sitt skapande mellan fiction-romaner och naturinspirerade målarkompositioner i olika färger och stilar.

Och så debutanten Freja Evans; som slog sig ner i Bäckaskog utanför Urshult innan hon drog vidare till Ingelstad. För fem år sedan var hon gästutställare hos Jim Burkard, som hon gärna framhåller som sin mentor. Nu tar hon nästa steg och står på egna ben som självständig konstnär i Smöramåla.

Här rustas för kollektivutställning med fyra egensinniga skapare i en lada ombyggd till ateljé och i ett före detta hönshus. Vi träffar två av dem, Margaretha Borgehed och Jim Burkard, i händelsernas centrum i Urshult.

Plus konstföreningens kassör, Herdis Burkard. Efternamnet skvallrar om visst släktskap. Så låt oss börja där.

– Jag kuskade runt i Europa som ung och hamnade i Danmark. Där träffades vi så småningom, Herdis och jag, berättar Jim.

– Och här i Urshult hamnade vi när vi var och hälsade på en kompis i början av 80-talet. Vi blev förtjusta i trakten och har bott i Fridafors och på lite olika ställen. Förr ställde vi ut hemma under konstrundan. Jag kommer speciellt ihåg ett år när vi bodde i ett litet hus och det kom ett helt busslass med folk och besökte oss. Det var vi väl inte riktigt beredda på, säger Herdis.

Konst- och hembygdsrundan bjuder på en och annan överraskning. Rejäl publikmagnet har helgen ju alltid varit. Dessutom spiller den kulturella folkvandringen över på annan verksamhet i närområdet.

– Jag hörde exempelvis att Ljushuset här i byn har ordentligt uppsving de här dagarna, säger Jim Burkard.

Men tillägger:

– Personligen tycker jag det är tråkigt att gamla biblioteket inte längre är tillgängligt. Jag var med där förr och det var den bästa utställningslokalen i hela kommunen.

Margaretha Borgehed fortsätter:

– Marknaden inne i Tingsryd lockar förstås fler, men som kulturattraktion är det här nog det största vi har och det är jättemånga som jobbar ideellt under helgen. Jag tror jag hade närmare 500 besök bara hos mig förra året, men då var vi ju tre olika konstnärer här. Sedan är det förstås osäkert om den enskilda utställaren säljer något. För de flesta är det en social grej att åka runt och titta in hos olika konstnärer och träffa folk.

Allt började som ett plagiat av konstrundan på Österlen. Men i Tingsryd valde man att förlägga öppet hus-arrangemanget till första hela helgen i september för att inte konkurrera med liknande evenemang. Plus att kommunens alla hembygdsföreningar involverades.

– Det är en unik kombination, och det fungerar jättebra att göra det här tillsammans med duktiga och engagerade föreningsmänniskor, säger Jim Burkard.

Få av traktens skapare är konstnärer eller hantverkare på heltid och nyrekryteringen har varit lite knackig emellanåt.

– Jag var lite orolig för tillströmningen nu i år men det är ungefär lika många utställare som vanligt. Vi har gjort utvärderingar och visst är det hög medelålder. Roligt ändå med några debutanter och nya fräscha inslag, säger Margaretha Borgehed.

Spelkollektivet i Väckelsång, som visar digital konst och erbjuder test av spel, och Kulturverkstan, som har öppet hus med musik och konst, är två alternativ som riktar sig mot yngre publik.

– Den här helgen styr egentligen hela året. Vi samlas någon gång kring jul och nyår och planerar för nästa konstrunda. Själv har jag lyckats vara med och ställa ut vid samtliga tillfällen, till och med när jag varit gravid har jag tajmat det så jag kunnat delta, fortsätter Margaretha med ett leende.

Nu är det andra tider och hon har precis slutat som bildlärare efter många år och definitivt gått i pension, vilket innebär att det egna skapandet kommer att få mer utrymme.

– Jag arbetar med keramik och kombinerar mina uttryck mellan skulpturer, bruksföremål och trädgårdskonst, och jag inspireras av naturen och min närmiljö, säger hon.

Kollegan Jim Burkard gör andra avväganden och kastas mellan större skaparkontraster.

– Jag skriver några timmar på morgonen och jobbar på fem, sex romaner samtidigt. Måleriet styrs mer av inspiration och jag kan inte begränsa mig, eftersom varje tavla kräver sin egen uttrycksform. Det kan vara abstraktion, realism, expressionism och så vidare. Jag använder de olika stilarterna på samma sätt, som man använder alla färgerna på en palett. En tavla kan inspirera till en abstrakt ton, och en annan till en mer surrealistisk ton. Någon har sagt att jag är en förförisk kolorist, och andra menar att mina tavlor påminner om improvisationerna inom jazzmusiken, säger han.