Unik staty räddas från förfall
Ninni Ekre droppar med lim och pillar med bomullstussar och verktyg.
Titeln är målerikonservator. Uppdraget är att pausa tiden. Att frysa historien.
Framför sig har hon Pjätteryds madonna: En träskulptur av jungfru Maria från sent 1100-tal. Den stod i Pjätteryds gamla kyrka i hundratals år, och när den nya kyrkan byggdes på 1800-talet fick den flytta med.
Visserligen finns det ett 70-tal liknande skulpturer i Sverige från den här tiden, men ute i Europa finns de knappt alls kvar. Och av de som finns i Sverige så är nästan alla i en annan stil.
Nu ligger madonnan på bordet i församlingshemmet. Som på ett operationsbord under en strålkastare. På höger sida syns lite, lite röd färg. Ninni Ekre tycker det är ganska fantastiskt att det finns någon färg kvar alls, med tanke på åldern.
Men de flagor som finns håller på att släppa. Trä är ett rörligt material men färg är statiskt. När träet torkar och rör sig så hänger inte färgen med, utan spricker och släpper.
Det ska hon sätta stopp för. Hon för in ett lim under färgen som lyfter sig för att hålla det på plats.
I dag är det naket trä, men från början hade den massor av bling.
Antagligen har träet varit helt målat från början, med kronan förgylld av bladguld, tror Ninni Ekre. Kanske var håret också gyllene.
Hålen i räta rader tyder på att skulpturen har varit fäst i något med trätappar. Vid kronan sitter små träkulor, som antagligen var målade för att likna ädelstenar. Jesusbarnet saknas. Statyn är snidad ur ett enda trästycke. På baksidan är den djupt urholkad.
Just den här madonnan kan bota tandvärk enligt legenden. Mitt i bröstet finns ett urgröpt hål där människor förr karvade ur flisor. Med en sådan i munnen kanske värken släppte, hoppades man.
Ninni Ekre beskriver skulpturen som nätt, behändig och vacker. Men skicket är så där. En lång spricka löper längs hela madonnan. På baksidan kan man se en gammal lagning i linneväv från okänt datum.
– Det är så sällan man stöter på föremål som är så här gamla. Oftast stöter jag på föremål från efter reformationen. Då kom många nya skulpturer till kyrkorna. Under reformationen på 1500-talet slängdes många av de här ut, därför finns det få medeltida skulpturer kvar. Egentligen fick man inte lov att behålla dem, säger Ekre.
När församlingen insåg vilken skatt de satt på gömdes madonnan undan på ett hemligt ställe. Där bor hon fortfarande. Planen är att hon ska tillbaka till kyrkan, när de fått larm och pansarglasmonter på plats. Det är ännu inte spikat när det blir, och kyrkoherde Karl-Henrik Wallerstein vågar inte lova ett datum.
Kyrkoherden skulle vilja ta madonnan till en dendrolog, en trädforskare, vid Lunds universitet för att undersöka materialet närmare. Med förhoppning att kunna fastställa exakt ålder och varifrån materialet kommer. Är stocken lokal eller kanske från Tyskland? Eller från Italien, precis som 1300-talskorset inne i kyrkan?
– Jag har ju erfarenhet av att ta med mig grejer, säger Karl-Henrik Wallerstein med ett lurigt leende.
Ninni Ekre avråder bestämt. Madonnan är för skör för att flyttas så långt. Men kanske kan dendrologen komma till Pjätteryd, funderar Wallerstien över en kopp kaffe.
Madonnan är inte pastoratets enda historiska skatt. Församlingen har ansökt om att få låna hem den medeltida altarstenen från Pjätteryd som i dag ägs av Historiska museet i Stockholm. Tanken är att bygga ett nytt altare, och placera altarstenen i det altaret. Något besked från Stockholm har inte kommit ännu.
Och så klart Göteryds träänglar och Pjätteryds dopfunt, som Karl-Henrik Wallerstein tog med till Antikrundan utan tillstånd i strid mot lagen. Träänglarna ska också konserveras, är planen.
– De här sakerna gör att man blir stolt över att bo i Pjätteryd, när man ser att det funnits en sån historisk närvaro. Oavsett vilken kultur du bor i är det viktigt att känna sin historia, säger Wallerstien.
