Elias Palm: Memento Mori

Trots den stora popularitet som tv:s CSI-serier i alla varianter rönt i Sverige, är Elias Palm den första svenska deckarförfattaren som på allvar tagit sig an den kriminaltekniska genren à la Patricia Cornwell och Kathy Reichs. Även om några andra svenska försök gjorts på området, är det ingen av de övriga som på samma sätt som Palm låtit de rättsmedicinska detaljerna, terminologin och processerna få stå i centrum för sina berättelser. Snarare har övriga försök resulterat i ganska traditionella polisromaner där rättsläkare spelat en större roll, men utan att deras konkreta arbete stått i fokus, som exempelvis hos Varg Gyllander.

Men så är det således inte hos Elias Palm, som nu med Memento mori åstadkommit den tredje delen i sin serie med rättsläkaren Ella Andersson i Malmö i centrum. Denna gång har Andersson dock fått konkurrens om sidutrymmet av en ny bekantskap, kriminalkommissarie Anna-Lisa Win.

När någon skickar ett paket med ett avhugget huvud till den rättsmedicinska avdelning där Ella Andersson och hennes kollegor arbetar, är det Win som får ansvar för utredningen. Vems är huvudet? Och varför har det skickats just dit? Snart står det klart att den organiserade brottsligheten i Malmös undre värld är inblandad och att kontakterna mellan den och Anderssons arbetsplats inte är så obefintliga som man kanske kunde tro.

Även om Memento mori är fristående finns det starka förbindelser med händelser i de tidigare romanerna i serien, och det bidrar till läsupplevelsen att ha dessa någorlunda aktuella för sig. Denna gång har Palm dock gett sig på en betydligt mer avancerad deckarintrig som innehåller flera vändningar, som även om de kan anas av den uppmärksamme, förmodligen överraskar de flesta läsare. När man nått sista sidan återstår det dock att se vilka ytterligare vändningar som krävs för att Palm framöver ska kunna fortsätta sin serie om rättsläkaren Ella Andersson.

Något som däremot står väldigt klart är att Palm till Memeto mori fått en ny redaktör eller tagit hjälp av en ny – och betydligt bättre – språkgrans­kare, för hans språk flyter nu märkbart bättre än i de tidigare romanerna. Detta gör att författarskapet nu lyfts till den nivå som tidigare funnits i Palms berättelser och karaktärer, men som då dragits ner av den svagare språkliga behandlingen. Först nu har Palm blivit en författare att på allvar räkna med på den svenska deckarscenen.

KERSTIN BERGMAN