Johan Tell: Från kriminell till kulturell

I den outtröttlige Marseilleskildraren Robert Guédiguians senaste film Snön på Kilimanjaro skiftar scenen mellan småborgerliga pergolor till föräldralösa barn i miljonprogram. Från strävsam arbetarklass som kommit upp sig, till en invandrargeneration som kämpar för att hålla sig flytande. Det är ett bekant utsnitt ur denna kontrasternas och paradoxernas stad, med olika samhällsklasser sida vid sida, överbefolkad på såväl kommunister som Le Pen-anhängare.

Häromveckan invigdes Marseille som europeisk kulturhuvudstad 2013. En händelse som ser ut som en tanke. Den sönderbombade staden har under lång tid fått gälla som en av Europas mest misskända, i hög grad förknippad med smuggling, illegal invandring och kriminalitet. Det är en bild som saluförts både i media och i fiktionens värld. Men det är en alltför enahanda bild av en stad som har så mycket mer att erbjuda, med hav och stadsliv i svårslagen förening. Knappt aldrig har jag i en europeisk storstad känt närheten till och pulsen av andra kontinenter, av Nordafrika och av Mellanöstern, mitt bland det urfranska. Detta i slumrande förorter, men även i stadens kärna, som i den etniska stadsdelen Noailles bland överdådiga fisk- och grönsaksstånd. Sannolikt har mångfalden del i det skamfilade ryktet, i en viss förväxling mellan fakta och stigma på autopilot.

I nyutkomna reseskildringen Marseille?–?från kriminell till kulturell tar journalisten Johan Tell rygg på samma bild, bara för att genast avfärda den som en villfarelse. Marseille är, skriver han, blott Frankrikes sjunde mest kriminella stad och inte mer farlig än andra hamnstäder öppna mot världen. Därmed inte sagt att staden inte brottas med omfattande sociala och ekonomiska problem, vilka dock avhandlas sparsamt i denna personligt hållna och rikt illustrerade resehandbok.

I korta, kärnfulla kapitel avhandlar författaren mönster och tilldragelser i centrum och periferi. Han skriver om mat, shopping och bristen på antikviteter, om Le Corbusier-arkitektur och ekologiska containerhus. Om hamnen och tvålen, om svenska fotbollsproffs och Zidane, om cornichen och calanquerna, och förstås om bouillabaisse och pastis.

Alla har de på något sätt del i Marseilles brokiga storhet, som kulturhuvudstadsåret förhoppningsvis kan egga omvärlden att upptäcka.

JON ASP