Mons Kallentoft: Vindsjälar

Vindsjälar är den andra delen i en kvartett där de fyra elementen ska fungera som inspiration och sammanhållande tema. Denna gång känns dock luftens manifestationer i form av vinden som rör sig mellan människor och platser som en påklistrad dekoration snarare än som något mer djupgående mönster.

En äldre man hittas död på det vårdhem där Malin Fors dotter Tove sommarjobbar. Vid en första anblick ser ut ser ut som om han begått självmord, men det visar sig snart att det är mord det handlar om. Vindsjälar tematiserar – och kritiserar –”vinster i välfärden”, och läsaren får framför allt följa hur äldrevårdens privatisering leder till försämringar när sparkraven ökar för att skapa lönsamhet. Den mördade mannen har skrivit kritiska insändare om vårdbolaget som driver äldreboendet – kanske kan det vara mördarens motiv? De samhällskritiska inslagen är starka och Kallentoft pekar med hela handen när han utmålar de vinstdrivande vårdkoncernerna som roten till allt ont.

Från en författare som tidigare visserligen uttryckt en del klasskritik, men i övrigt huvudsakligen undvikit det samhällskritiska spåret, är den starka kritiken och den lite endimensionella bilden av situationen inom vården kanske något överraskande.

Trots detta har Kallen­toft skapat en läsvärd roman. Han tillhör de verkligt välskrivande bland de svenska deckarförfattarna och Malin Fors är en komplex central­figur omgiven av intressanta birollsinnehavare. Vindsjälar är därtill en av Kallentofts bästa romaner. Trots att ledtrådarna finns där, snyggt utportionerade, dröjer det i det längsta innan det blir uppenbart – så väl för läsaren som för Malin Fors – vem som tagit livet av mannen och vilket det egentliga mordmotivet är. En lyckad deckare där spänningen upprätthålls hela vägen således.

Kerstin Bergman