Hockeyallsvenskan – ansvarsmördare

När det för andra året – nästan på dagen – läckte ut uppgifter från SHL:s pågående framtidsdiskussioner med hockeyförbundet blev det, också för andra året i rad, ett ramaskri från diverse fans runtom i Hockeysverige.

Ackompanjerade av diverse hejaklacksmedia blev det en ny hockeymördarvals som dansades i spalterna under ett par decemberdagar.

Det ”hemska” som avslöjades denna gång var att SHL vill skärpa kriterierna för att få tillträde till ligan. Detta genom krav på eget kapital (oklart hur mycket, men en spekulationssiffra var fyra miljoner kronor) och krav på att SHL-klubbar ska husera i arenor som slukar minst 4000 sittplatser.

Paletten med invektiv plockades ånyo fram. SHL var mördare igen, tjära och fjädrar värda i bästa fall.

Det som inte förvånar det minsta är att den absoluta merparten av kritiken mot SHL kommer från serien närmast underifrån. Hockeyallsvenskan är nämligen en liga, till stora delar helt befriad från eget ekonomiskt ansvarstänkande, och jag förstår varför pratet om eget kapital måste vara som syra för ögonen bland många allsvenska supportrar.

Det är drygt tio år sedan Hockeyallsvenskan slog upp portarna för sin nuvarande utormning med en rak riksomfattande klubblagsserie. Sedan dess har HA marknadsfört sig som en utmanarliga med roligt spel och bra spelare. Så långt allt väl. Det är i allsvenskan jag företrädesvis skrivit hockey under mina år här på Smålandsposten från 1996 och framåt. Jag har sett Växjö gå upp i allsvenskan, sett dem etablera sig där och sett dem ta klivet upp i elitserien. Jag har sett Troja kvala till elitserien, sett dem åka ur allsvenskan och komma tillbaka. Jag har på samma sätt bevakat Tingsryds öden och äventyr både i, utanför och på klättringen tillbaka till allsvenskan.

Men det är långt ifrån bara det sportsliga jag skrivit om. Troja har genomgått en antal ekonomiska kriser och förlitat sig till allmosor och hårt sparande för att komma tillbaka. Tingsryd behöver vi väl knappast nämna, med två rent skandalösa ekonomiska härvor (den nuvarande styrelsen brottas för närvarande med den senare av dem). Jag har sett Växjö roa sig med pengar som inte fanns och de var en hårsmån från konkurs våren 2008 innan en räddningsaktion av megamodell rensade alla skulder.

Jag har full förståelse för att det är tufft att befinna sig i hockeyallsvenskan. Omsättningen är inte speciellt hög, de ideella krafterna måste vara många och tv-avtalet ger inte mycket extra ekonomisk krydda. Men jag saknar helt förståelse för hur ligan har kunnat acceptera en sådan exempellös oansvarighet år efter år efter år.

Hockeyallsvenskan såsom vi känner den i dag började med Halmstad Hammers hösten 2005.

Konkurs.

Uteslutning.

Tabellomritning.

Redan här var vi många som trodde att den tandlösa så kallade elitlicensen skulle skärpas upp rejält.

Har så skett?

Ni vet svaret.

Inget nytt har skett under solen. Ekonomin kan se i princip hur risig ut som helst – bara den sminkas och friseras lite i sista kolumnen går den ändå igenom den allsvenska nämndens okritiska granskning. Följden av detta blir att problemen hopas mitt under säsong istället.

Under de tio år som gått har – förutom Halmstad– Hammarbyoch Nyköpinggått i konken medan Borås HCoch Björklöventvångsnedflyttats. Oskarshamnhar fått be kommunen om hjälp ett par gånger, AIKräddades från konkurs flytvåren 2010 då de gick upp i elitserien och klubbar som Nybro, Sundsvall och IFK Arbogavar inte ekonomiskt byxade att spela i ligan och lider därav än i dag.

För att inte tala om vad som hänt de senaste åren.

Moralekte NHL och tog in Anze Kopitar för att sedan stå med tiggarhåv och sälja arenan till en kommun som pröjsade 12 millar för att städa upp efter lockoutpartyt.

Karlskronaomsatte mer än 50 spelare under sin debutsäsong och fick en så kraftig rekyl året därpå att konkursen knackade på dörren innan skulder avskrevs i sista stund via ackordsuppgörelser och kommunstöd.

Någon som minns haverierna i Malmö? Klart är att alla försöker glömma.

Däremellan har vi Leksands IFsom väl inte ens behöver någon ekonomisk presentation efter alla Uppdrag Granskning och landsomfattande hån.

I fjol var det Timrå IKsom rekonstruerades efter ett fritt fall från SHL till en kostym som inte passade och samma klubb har nu hamnat i en ny krisas we speak och även där slutar det väl med att kommunen köper arenan. Även Almtunabefinner sig i akut kris och skeppar iväg spelare till höger och vänster för att överleva.

Och vad kommer vi finna efter denna kapprustningssäsong framåt våren när fyrverkerierna lagt sig och bara askan finns kvar? Vad finns när vi vänder på stenarna i boksluten då?

Var det SHL – Hockeymördare ni sa?

Allsvenskan – Ansvarsmördare, borde ni skrika.

Jag frågar mig än en gång:

Hur kan denna orgie i ansvarslöshet få fortgå?

Varför lyfter varken liga eller förbund ett finger för att skärpa kraven för spel i Hockeyallsvenskan?

Tror ni att Viasat tycker det är inspirerande i längden att producera sina fantastiskt proffsiga sändningar i en liga som bara skämmer ut sig ekonomiskt, år efter år?

Något måste hända och det som måste hända är egentligen mycket mycket enkelt. Gör en enda ändring i elitlicensen. En enda.

Istället för tramset om positivt eget kapital som ändå en kreativ revisor kan fixa på papperet inför krav på likvida bundna medel.

Så här: varje klubb måste, före tillträde till Hockeyallsvenskan, sätta in en summa pengar på ett spärrat konto eller i en fond. Säg för enkelhetens skull att det rör sig om en miljon kronor per klubb (det kan vara mindre, det kan vara mer, men en rejäl summa).

Denna krisbuffert är i form av låsta medel. Den förvaltas av ligan centralt, är skrikt stipulerad och kan inte användas för andra ändamål än när ekonomisk kris råder, dvs dessa pengar kan aldrig användas till att värva spelare, bara till att betala skulder.

Visst, det skulle svida att skära bort en mille ur spelarbudgeten, men många fordringsägare skulle känna sig nöjda istället för blåsta på konfekten om en rekonstruktion undveks. Framför allt skulle det öka trovärdigheten bland Hockeyallsvenskan som liga om de akuta kriserna halverades, vilket jag minst tror blir fallet om klubbarna har en kriskassa på banken.

Något måste i varje fall ske innan Hockeyallsvenskan blir en Kalle Anka-liga som ritas om varje säsong.

Därom bör vi alla vara överens.