Tragisk och taktisk nedläggning av boende

,
Gamla virestadsbor sprids som agnar för vinden i och med nedläggningen av Pehr Hörbergsgården i Virestad, skriver Rose-Marie Nihlen.
Foto:

Den trevliga lösning av vård och boende som funnits i Virestad försvinner när Älmhults kommun bedriver en taktisk nedläggning av det särskilda boendet på Pehr Hörbergsgården, skriver Rose-Marie Nihlen.

Artikeln publicerades 11 september 2017.

Jasså, det S-ledda styret menar att lägga ner det särskilda boendet på Pehr Hörbergsgården i Virestad inte handlar om en fullständig nerläggning av äldreomsorgen på orten. Har ni nått en uppgörelse med någon annan entreprenör eller räknar ni hemtjänsten som äldrevård? I så fall kan man lägga ner alla särskilda boenden i kommunen utan att ta upp frågan i kommunfullmäktige.

När vi var på informationsmöte om nedläggningen i våras sades det att stängningen inte skulle vara klar förrän fram emot jul. Men redan efter ett par veckor fick vi ”erbjudande” om en plats åt vår mor på Ekebo. Vi avvisade det eftersom vi ansåg att det var stötande snabbt. Men vi förstår att man så fort som möjligt ville bli av med henne, eftersom hon är en av de mest vårdkrävande som bor på PH-gården.

Efter hand som tiden gått har både boende och personal försvunnit. Det är naturligt att personalen försvinner efter hand som de får tag i ett annat arbete. Vet man om att arbetsplatsen försvinner känner man sig tvingad. Och även om man får ha kvar sin anställning så blir det konstigt.

Nu har vi ånyo fått erbjudande om en ny plats till mor, denna gång på Nicklagården. Och vi har känt oss tvingade att gå med på det, fast vi vet att mor inte vill flytta. Vi har, trots uppgiften i våras, fått veta att PH-gården ska vara stängd till den sista oktober. När vi har kollat upp hur det nya boendet ser ut så visar det sig att det är en klar standardsänkning. På PH-gården har mor haft en lägenhet med två rum och riktigt kök. Det har varit viktigt för oss när vi kommer och hälsar på henne. Vi har vid flera tillfällen varit uppåt 17-18 personer hos henne. Vid jul kunde vi till exempel fortsätta vår gamla tradition med julbord på annandagen. Nu får hon ett rum med pentry. Vilket innebär att vi måste göra en ny uppdelning av hennes saker. Vi som nyss klarat upp flytten från hennes gamla hem. Det sägs att kommunen ska ordna den nya flytten men det som blir över (det som inte får plats i det nya boendet) får vi naturligtvis ta hand om. Och vad vi förstår så är de övriga boendena inte bättre. Helt klart är PH-gården kommunens bästa boende.

När socialnämndens ordförande Lars Ingvert (S) säger att man väljer själv om man tackar ja eller nej uppstår den intressanta frågan: vad gör kommunen om alla boende tackar nej till nya platser. Fortsätter ni att driva PH-gården då. Finns den möjligheten så ångrar vi oss, och säger nej till platsen på Nicklagården.

Nej, saken är den att kommunen mycket aktivt driver både boende och personal bort från PH-hemmet. Det låter bra när man uttalar sig, men det finns ett hot bakom. Den vanliga personalen förstår inte vitsen med flytten och tjänstemännen vågar inte ens antyda att de inte tycker det är bra. Förhoppningen att personalen sköter det här på ett bra sätt stämmer: Jo, det gör de, men vi förstår att det är mest för syns skull. De är vänliga, men tar ingen hänsyn till våra invändningar.

Agerandet är taktiskt. När PH-gården väl är tömd spelar det ingen roll vad författningsdomstolen kommer fram till. Då är både boenden anhöriga och anställda satta inför fullbordat faktum. Den trevliga lösning på vård och boende som funnits i Virestad, nära till kyrkan och med kontakt med människor som är bekanta sen gammalt, byts ut mot ett institutionsboende (med ett fåtal egna föremål), där gamla virestadsbor sprids som agnar för vinden.